Det var som katten...

En trevlig eftermiddag

2011-11-13T11:30:00.021+01:00

Det var länge sen det blev något inlägg i den här bloggen. Det är inte för att det saknas ämnen, tvärtom, varje dag poppar det upp saker i mitt huvud, som jag borde skriva om. Däremot så tar jag väl mig inte tiden att sätta mig ner och skriva, när jag väl kommer hem ifrån jobbet.

I torsdags slutade jag tidigt, jag gör det en gång i veckan, och de här eftermiddagarna är verkligen guld värda när man annars inte är hemma förrän halv 6 på kvällarna. Jag minns inte när jag träffade min kära vän Marita, föreståndare på Huskatten i Västerås, senast. Det är inte helt lätt att få till en träff som passar oss båda. Nu hade vi lyckats i alla fall, och jag tog tåget från Eskilstuna till Västerås efter jobbet. Det var lika roligt som vanligt att träffa Marita, och samtalsämnen saknades inte. Vi bubblade på så timmarna rusade iväg. Det är fantastiskt att få ventilera sina tankar med någon som tänker på samma sätt. Vi skulle kunna rädda världen, eller hur Marita? *fniss*

Givetvis blev det besök på katthemmet, och där finns det minsann en hel del små raringar. Småkillarna Rozzo och Sixten kommer från en kattsamlare. De är 4 månader, men ser bara ut att vara hälften så gamla. Pigga och mysiga i alla fall, och det var dags för den andra vaccinationen hos veterinär Göran på Djurdoktorn, och dit följde jag med. Killarna skötte sig bra, och blev väl omhändertagna av samtliga i personalen, som ville klappa.

Efter ett par timmar på Huskatten så avslutade vi med att äta gott på vårt favortiställe, Hongkong.

Tack för en trevlig eftermiddag, Marita! Det kommer inte att dröja så länge till nästa gång.

Storfamiljen i Strängnäs

2011-05-17T19:41:00.009+02:00

Linus håller förstås till en del i handfatet

Rex och Frazze

Gänget käkar mjukmat

Frazze och Ida

Den 1 december flyttade jag, Rex, Ida och Linus in på Kvarngatan i Strängnäs tillsammans med Frazze och hans husse.

Det gick över förväntan redan från början, att få de 4 katterna att trivas tillsammans. Det blev faktiskt ett lyft för Ida, som under en tid visat ett ganska otrevligt beteende mot både mig och de andra katterna. Efter bara några dagar så var hon och Frazze kompisar, för att idag vara mycket "kära" i varandra. De leker, gosar och tvättar varandra. Frazze "ropar" ofta på Ida när han inte hittar henne.

Här har de stort utrymme att röra sig på, och vi trivs alldeles förträffligt hela familjen.

Snart igång igen...

2011-05-17T11:23:00.006+02:00

Ingen uppdatering av bloggen på några månader, men tänkte snart komma igång igen. Det har hänt en hel del i "kattgänget" hemma.

Passar på att visa en fin bild på Idas pappa, Rum Tum Tugger. En riktigt snygg kille!

Lilla Love

2010-11-23T22:25:00.004+01:00

Idag kom lilla Love in till katthemmet. Han är cirka 4 månader och har den senaste veckan gått runt ett mindre företag i Kungsör. Idag stod de unga killarna på företaget inte ut längre, utan tog in lilla Love i värmen. De hade inte kunnat jobba för att de funderade så över den lilla katten. Efter ett telefonsamtal till oss var de snabbt på plats och lämnade in Love och ett stort bidrag. Bidraget var inte det viktiga, utan det var handlingen. Dessa unga killar mådde så dåligt över den här lilla katten! Det finns hopp för mänskligheten!

Love vilar nu ut i vår karantän. Han vet inte hur han ska bete sig. Tuttar, spinner, trampar och pussas hela tiden. "Pratar" med katten i grannburen. Så underbart skönt för denna lilla varelse att få komma in från kylan. Där ute finns det dock någon/några personer som jag inte skulle behandla så väl...

Hittar inte min kamerasladd i röran, därför ingen bild på lilla Love dag.

Man känner sig hedrad!

2010-11-18T21:07:00.008+01:00

I veckan var jag och Marita från Huskatten i Västerås inbjudna till Västerås slott. Landshövding Ingemar Skogö, Västmanland, och landshövding Eva Eriksson, från Värmland, inbjöd till diskussion kring djurskyddslagen. Inbjudna var, förutom jag och Marita, ett antal veterinärer, poliser, djurskyddshandläggare från Länsstyrelsen och kommunfolk.

Kändes som ett erkännande att få delta i debatten då vi, som jobbar med djurhemsverksamhet, ibland kan uppfattas som lite udda och konstiga personer.

Eva Eriksson, landshövding i Värmland, har fått regeringens uppdrag att se över djurskyddslagstifningen, och där finns förstås mycket att önska. Diskussionen den här kvällen rörde sig mycket om alla hemlösa och förvildade katter vi har i landet, och vad vi ska göra åt detta. Rörande överens var vi om att det behövs en lag om märkning och registrering av katter. Tråkigt att detta ämne inte kommit längre, då vi för bara ett par år sedan ägnade ett helt år åt att samla in namnunderskrifter under kampanjen "Älskade katter märker man", för en obligatorisk märkning och registrering av katter.

Vår jordbruksminister, Eskil Erlandsson, ville inte ens träffa Djurskyddet Sveriges representanter när namnlistorna skulle lämnas över. Frågan är vad han gjort av dem nu? Nu har regeringen alltså utsett Eva Eriksson till att forska kring detta...Sakta mal den här kvarnen! Visste ni att det fortfarande i vårt land är tillåtet att ha sex med djur?! Skandal!

Lola och Odin

2010-11-18T20:42:00.004+01:00

På katthemmet har vi just nu 43 katter! Det är rekord! Rekordet tidigare låg på 41 och det var så länge sen som för 19 år sedan. Vad säger det här oss? Har folk blivit sämre på att ta hand om sina katter? Inte vet vi, men vi har fullt upp och ute i kylan finns många som behöver vår hjälp. Folk ringer och är arga för att vi inte kan ta in fler, men säg oss vad vi ska göra?!

I källaren går Lola och Odin lösa. De har varit hos oss alldeles för länge, men har det rätt så bra då de får promenera fritt i hela källaren. Odin älskar att ligga på tvättmaskinen när den är igång, och Lola vill ha mjukmat! Det talar hon högt om så fort man kommer ner. Underbara kissar som älskar varandra. Vem kan ta hand om dom?

Prinsessan Ida 1 år! Hipp hipp Hurra!

2010-11-04T19:07:00.004+01:00

Idag fyller lilla Ida 1 år! Tänk vad tiden går fort. Det är dåligt med uppdateringar här på bloggen, Ida och övriga familjen har fullt upp med att packa inför flytten till Strängnäs. Det är spännande grejer på gång, man måste undersöka alla kartonger.
Ida går på penicillin. Förra veckan var hon en mycket sjuk liten kisse. Visade sig, när vi kom till veterinären, att hon hade "skalat av" halva trampdynan på vänster baktass på en vass tråd. Inte så svårt att räkna ut att hon hade fastnat i nätet på balkongen under en av sina "flygturer".

1-årsdagen firar Ida tillsammans med familjen. Lite extra god mat vankas, men hon är misstänksam mot allt just nu, eftersom vi måste lura i henne medicinen.

Den lilla satungen

2010-10-10T19:33:00.003+02:00

Ida gör sitt bästa för att ställa till det. Just nu i helgen, när det är lite stökigt här för att få allt att fungera innan vi åker iväg på semester i 1 vecka, så har hon lyckats med att välta en blomvas (mer än 1 gång) och precis där låg passet! Nåja, det klarade sig den här gången.

Bita av sladden till mobilladdaren, det var laddare nr 4 hon förstörde. Spelar ingen roll hur jag än försöker gömma dem. Dragit ner en blomkruka (med vatten i botten) i sängen, jättefina vattenfläckar på madrassen. Och sist, men inte minst, slagit till Rex i ögat så det rinner var- och blodblandad vätska och kraken kan inte öppna ögat. Så det är bara att gå upp tidigt, ringa veterinären och åka dit i morgon innan man kan ta sig till Arlanda. Stackars mina kattvakter, då måste de hålla på och medicinera också. Hon är en liten rackarunge Ida, men söt!

För ett par veckor sedan höll hon på att elda upp hela huset, men det är en annan historia...

Djurexpo Spånga gymnasium

2010-09-27T20:47:00.015+02:00

Sedan drygt 1 månad går Denise på Naturbruksprogrammet med djurvårdarinriktning på Spånga gymnasium. Hon har slitit hårt för att komma in här, och jag är stolt över henne...och avundsjuk. När hon går ut här efter 3 år har hon möjlighet till hela världen som sin arbetsplats. Här får hon en fantastisk utbildning på en unik skola. Man har sitt eget djurhus med 1 200 djur! Bakom allt detta ligger Owe Sandström, zoolog/biolog, (och även kläddesigner som bl a sydde kläder åt ABBA och deras Waterloo). Owe jobbar som lärare i biologi på skolan.

Under helgen har det varit expo och öppet hus på skolan med flera tusen besökare. Att dagligen få vistas i den här miljön, att få den här utbildningen och så småningom få jobba med djur måste vara fantastiskt. Denise har planerna att efter de här 3 åren jobba utomlands 1 år och sen komma hem och plugga vidare till zoolog.

Liten blir stor

2010-09-23T20:29:00.003+02:00

(Foto Katarina Wiipa)

Ida har löpt en första gång. Ganska sent, vid snart 11 månaders ålder. Hennes mormor och mamma löpte tidigt, kissade överallt och det var ganska så besvärligt. Här gick det rätt smärtfritt, några fina små serenader emellanåt, men annars var hon mest gosig och "mammig".

Nu får det lov att bli p-piller ett tag framöver, och sen får vi överväga om det ska bli som det var tänkt från början - bebisar. Det finns inte så många avelshanar att tillgå, Turkisk van är inte en så vanlig ras i Sverige. Det är konstigt tycker jag. Trevliga och mysiga katter.

Som det ser ut nu finns Wi´nte Sams Wisskeyunsoda eller Lejongapets Tore Toilax att tillgå...Toilax...hmmm...det är ju ett lite skumt namn. Har kollat med uppfödaren, hon jobbar på apotek...Själv heter man ju Vindilens Ida Imma (från Regnkullen).

Givetvis blir uppfödarnamnet för vår del Mimmibruun. Vi får se när vi är på plats i Strängnäs, när vi introducerat Frazze till gänget och känner oss hemmastadda. Det är ingen brådska.

Olika sovplatser

2010-09-12T11:04:00.009+02:00

Den här lilla damen vill vara med där det händer saker, och då är det bäst att sova i närheten. Törs verkligen inte lägga sig i sängen och koppla av några längre stunder, då kan det ju hända att man missar något!

Man måste hålla koll om någon försöker ta sig in eller ut

Ida är inte rädd för så mycket, men snabeldraken är det bäst att hålla koll på

Ska det diskas ska man definitivt vara med, så bäst att sova nära

Jag kan flyga - jag är inte rädd

2010-08-23T20:23:00.006+02:00

Ida är mer högt än lågt. Jag är övertygad om att hon tror att hon kan flyga. Förra helgen åkte tredje gardinuppsättningen i golvet. Ja, först fick stackars kattvakten Tarja gardinstången i huvudet. Det är en hel del som åker i golvet när Ida kommer farande efter väggarna.

Riktigt kul var det när hon verkligen pressade sig in i fågelburen som jag skulle skänka bort. En liten lucka på sidan, jo då hon kom in där också. Kanske är det lite fågel i henne ändå...

En sommardag i Strängnäs

2010-08-14T20:49:00.012+02:00

Så här tidigt på morgonen är det bara några änder på "Strandvägen beach"

Västerviken

Frazze hjälper till...

...det är jobbigt. Måste sova!

Det har varit en härlig dag i Strängnäs med underbart väder. Det här är en riktig sommarstad! Tog en långpromenad först över till Tosterön och sen tillbaka till centrum via Västerviken.

Frazze och jag har det bra. Har suttit på uteplatsen, vilat i soffan och jobbat med papper. Frazze är hjälpsam, ligger gärna intill på bordet.

I morgon ska jag hem då det är grillfest hos Kattvännerna. Det ser ut att bli mycket folk och fint väder!

Hos Frazze i Strängnäs

2010-08-13T20:54:00.007+02:00

Den här utsikten har jag från uteplatsen

Lilla söta Frazze

Frazzes husse är på semester i Spanien. Först tänkte vi ta Frazze till katthemmet under tiden, men eftersom han inte bott här så länge så kändes det inte rätt. Kanske skulle han tro att han var tillbaka där igen för gott. Hur vet man sånt egentligen? Eller är det bara vi människor som inbillar oss att det är så. Vi valde att göra så här i alla fall, Frazze stannar hemma och jag bor hos honom. Han har blivit så stiligt, håret har vuxit ut och han är inte mager längre.

Hemma får mina kissar klara sig med hjälp av Sari och andra på katthemmet. Tack för att ni ställer upp för mig! Hamstern Kent, som mår bara prima, får också tillsyn.

En underbar kväll här i Strängnäs. Härligt att sitta på uteplatsen och titta på folk som går förbi, och på fina båtar på sjön. Fast vi saknar dig husse, både Frazze och jag!

Jag är kär i Kent

2010-08-09T22:34:00.005+02:00

Det är för det mesta samtal och mail om upphittade katter som behöver komma till katthemmet. Idag fick jag ett mail från Marita på Huskatten i Västerås som uppmärksammat på Facebook att det fanns en upphittad hamster i Köping. Jag fick kontakt med Tessan som tagit hand om en långhårig guldhamster, upphittad vid Hagateatern i Köping. Självklart tar vi hand om honom, ute ska han ju inte vara. Finns det någon som saknar honom eller är han ännu ett "semesteroffer"???!! En helt underbar, gosig liten hamsterkille! Tills vidare finns han hos oss på Kattvännerna om någon skulle sakna honom. Kent är namnet och eventuellt flyttar han med min dotter till Spånga nästa vecka.

Han är helt underbar. Så söt och gosig. Jag är kär!

Rex på grönbete

2010-07-27T22:22:00.008+02:00

Rex är en vandrare. Trots att han gått ute i minst två vintrar, frusit och svultit, så vill han ut. Och ut är INTE med koppel på gården. Det gör ont i hjärtat när han i perioder "gråter" vid ytterdörren. Han beter sig som en liten tok när han får koppel på sig, men väl ute så blir det ganska mysigt. Extra trevligt är det att kolla in de stackars hemlösa kissarna på andra sidan stängslet till rastgården.

Under stor protest får man på Rex koppel
Ida däremot hänger gärna på

Väl ute så är det ju så trevligt

Stackars er, hemlösa kissar i rastgården, som inte får vara på utsidan

Ute och inne

2010-07-17T20:43:00.003+02:00

Fy tusan va kul det är att få gå ut! Först är man arg som bara den när kopplet ska på, men när man väl ute så är det jättekul!!
Och så blir man ju jättetrött efter det, och måste sova länge!

En ny liten krabat

2010-07-12T22:18:00.002+02:00

Så har vi fått en ny liten krabat på katthemmet. En liten Oliwer! Grattis Linda till den jättefina killen!

Jag hjälper gärna till...

2010-07-12T22:15:00.004+02:00

...med disk och annat! Det är varmt nu. I morse hittade jag den här lilla damen i duschen...Inte lätt med den pälsen i den här värmen.

Får jag godis...

2010-07-12T22:07:00.001+02:00

...om jag ser så här snäll ut, säger Rex.

En helt vanlig måndag

2010-07-05T22:16:00.009+02:00

Det är varmt ute och alla uppskattar inte det. Linus ligger på köksbänken och försöker svalka sig så gott det går, Rex har klämt upp sig i sängen bland kuddarna. Chefen, ja hon sitter förstås i hettan på balkongen...Är man tuff så är man!

Chefen

2010-06-24T20:35:00.006+02:00

Den här damen bestämmer här hemma. Linus och Rex backar för hennes tilltåg. Hon är fullständigt stollig i sitt busande och bestämmande, far som en galning genom lägenheten. Det värsta är att hon inte alls accepterar att man klipper hennes klor, och hon vill inte heller ha koppel på sig. Hon fattar inte att det är trevligt att gå ut. Hon blir som en enda liten maskin full av tänder och klor. Linus var hopplös när han var liten, bet och klöste men det tog jag ur honom. Han är from som ett lamm numera. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera den här damen, känns som om jag har stött på min överman (kvinna). Funderar över hur tusan jag ska få i henne p-piller när hon börjar löpa, och hur jag ska kunna ställa ut henne den enda gång som krävs för att få avla på henne. Katarina (hennes uppfödare) sa att hon "fulat ut sig" vid veterinärbesiktningen ...Jag är kaxig när jag placerar om katter på katthemmet, skillnad är det när det kommer till mig själv.

Det är ju i och för sig inte så ovanligt det här. På katthemmet är det så gott som alltid en liten hona som bestämmer över stora hankatter och resten av gänget.

Någon av killarna som jobbar här på katthemmet tycker inte alls att det är konstigt, utan att det är precis som hemma...Vad är det med oss tjejer egentligen?

Sveriges nationaldag

2010-06-06T20:39:00.015+02:00

Ett gäng härliga djurvänner

Stolt marscherar vi med vår skylt genom stan

Marita från Djurskyddet Västerås - Huskatten, som inte gärna är med på bild

Sari, en härlig tjej som jobbar hos Kattvännerna

Mångkulturellt firande, här dansuppvisning av en vacker thailändska

Och så mina kompisar i linedansgänget Crazy feets

Sedan ett antal år tillbaka så firas Sveriges nationaldag med pompa och ståt i Köping. Samling på Stora torget och marscherande efter vår fina orkester Lyran upp till Gammelgården där de föreningar som vill får visa upp sig. I år bjöd jag in Marita och Stefan från Djurskyddet Västerås - Huskatten att delta i vårt firande. Ett fantastiskt väder gjorde inte upplevelsen sämre.

En annan höjdpunkt var att jag fick träffa Kaj som hjälpt mig med min fina blogg, vi hade bara haft kontakt per mail tidigare!

Och så här underbart blommade syrenerna den här dagen

Passform

2010-06-04T18:04:00.003+02:00

Det är ju inte klokt vad jag passar bra här, säger Ida.

Den här lådan är MIN!

2010-06-03T21:09:00.003+02:00

Att få in en kattjej i huset innebär att chefspositionen är klar! Det spelar ingen roll vilken ålder det är på tjejen. Här har vi en som är bestämd. När någon av killarna är på väg till lådan, ja då ska naturligtvis Ida dit, och det är inte för att kissa. Som tur är finns det en låda till.

Ett hem för tre

2010-05-31T18:48:00.003+02:00

Det är svårt nog att få ett hem till en katt för oss på katthemmet. Att få ett hem till tre känns som en omöjlighet. De här tre kissarna, Dexter, Tjorven och Greta älskar varandra. Det är så underbart att se hur de tvättar, myser och pysslar om varandra. Å vad man önskar att man kunde hitta ett hem till de här underbara varelserna!

Nu är det fredagsmys

2010-05-28T20:00:00.006+02:00

Älsklingen Linus, han är stollig han. Älskar att ligga i handfatet på en handduk. Är det fredag så är det, några tända ljus förhöjer stämningen såklart. Spinner, är allmänt lycklig och delar ut pussar till den som vill ha!

Utställning

2010-05-25T23:39:00.005+02:00

På Djurskyddet Sveriges årsstämma fick jag tillfället att visa bildspel och bilder från min resa till Phoenix. Det var många som var intresserade och i nästa nummer av tidningen Djurskyddet blir det ett reportage.

Ishockey-VM slut och våren rusar på

2010-05-25T19:19:00.006+02:00

Ishockey-VM är slut och Sverige tog brons! Det är inte bara Denise och jag som är hockeyintresserade, utan även lilla Ida. Hon har suttit långa stunder och följt spelet.

När vi kom hem från Södertälje blommade äppelträdet i trädgården så underbart vackert. Idag, 2 dagar senare så ramlar blommorna. Det går alldeles, alldeles för fort!

Djurskyddet Sveriges årsstämma

2010-05-25T19:02:00.007+02:00

Anna-Lena Brundin

Djurskyddet Sveriges ordförande Sven Stenson

Helgen har jag tillbringat i Södertälje. Djurskyddet Sverige har haft årsstämma, ett möte med många kära djurvänner. Inledningstalet hölls av Anna-Lena Brundin, det kunde inte ha börjat bättre. Försökte fånga henne på bild, det var inte lätt med så mycket energi och yviga rörelser. Plankar bilden från Djurskyddet Sveriges sida i stället.

Bra beslut, trevligt sällskap, god mat och underhållning på kvällen, och en ny härlig styrelse för Djurskyddet Sverige. Tillsammans kämpar vi för djuren!

Stöd God Handling

2010-05-25T18:38:00.003+02:00

Jag har lagt till en länk på min blogg, det är God Handling. När du handlar varor på internet, kan du välja en organisation som är med i God Handling, och en del av din köpesumma går till välgörenhet. Du väljer själv vad du vill stödja, t ex Barncancerfonden, Röda korset eller Djurskyddet Sverige. En mycket bra idé som ger en hel del pengar till många välgörenhetsorganisationer i landet. Jag slår förstås ett extra slag för Djurskyddet Sverige!

"ET phone home"

2010-05-20T20:22:00.003+02:00

Alla kissemissar är underbara små varelser, alla är inte lika söta. Den här lilla killen har vi inne nu. Han växer till sig för var dag och är ljuvlig. Lite "ET" är det i alla fall över honom.

2009 års årsrapport från Arizona Humane Society...

2010-05-20T18:43:00.003+02:00

är bara en del av det material som jag tar med mig till Södertälje i helgen. Det är dags för Djurskyddet Sveriges årsstämma, och jag ska visa bildspel och ha informationsmaterial med mig från Phoenix. De här fina bilderna, med viktiga budskap, är en del av AHS årsrapport. Vill du titta på årsrapporten så gå in på www.azhumane.org, klicka vidare till About us längst ut till höger och sen Annual report. Mycket intressant läsning från en organisation att vara avundsjuk på.

Filippa 20 år den 15 maj!

2010-05-14T20:22:00.007+02:00

Hos familjen Åberg i Göteborg bor 3 katter - Filippa, Tess och James Bond Åberg. I morgon, den 15 maj fyller Filippa 20 år! Är pigg, glad och busig! En alldeles underbar katt som faktiskt jag "valde" hemma hos familjen Pelander. Filippa har varit pigg och frisk hela sitt liv, och det verkar som om hon kommer att hänga med ett bra tag till. Ha en riktigt bra födelsedag "Lippan"!

Det här är Tess. Hon kommer också från Köping. Hon är född och uppvuxen i en gammal husvagn tillsammans med många andra katter. Hon hade haft det riktigt tufft innan hon hade turen att få komma till katthemmet, och så småningom till Göteborg.

Och trejde katten i familjen, James Bond Åberg, kommer givetvis också ifrån Köping. Han och hans mamma Malin vandrade runt, tiggde mat och bodde i en buske innan en snäll familj förbarmade sig över dem och ringde till katthemmet. Efter någon månad fick James flytta till Göteborg, där han trivs bra med sina kompisar.

Visst är det så

2010-05-04T20:24:00.001+02:00

Jag har studerat många filosofer och
många katter. Kattens vishet är
oändligt överlägsen.

Mark Twain

Vår lilla prinsessa Ida 6 månader idag

2010-05-04T19:20:00.006+02:00

Liten Ida fyller redan 6 månader! Tänk vad fort tiden går. Brorsan Sune är redan kastrerad, har vi läst i hans blogg. Ida har inte börjat visa intresse för pojkar än, som tur är. Tanken är ju att hon ska få bebisar, men det är bra om det dröjer lite till innan första löpet. Bebisar är ju ändå inte aktuellt förrän hon är i 1-års åldern. Söt som få, men det är hon som bestämmer här hemma!

Idas helg i korthet

2010-05-02T20:39:00.007+02:00

Laga mat, titta på TV och lite närhet hos kompisen Rex. Och en himla massa bus förstås!

Renovering av katthemmet

2010-04-27T22:25:00.003+02:00

Katthemmet är slitet och behöver renoveras. Det är säkert 7 lager tapet och lika många lager färg på väggarna. Nu behöver man riva från grunden för att få det snyggt. Uffe, vår projektledare, har tillsammans med några trogna jobbat med det här sedan i höstas. Det är meningen att det ska bli olika teman i alla rum. Krille är specialist på att måla motiv. Titta så fint han har fått till vårt första färdiga rum, "Lejonrummet".

Ida myser

2010-04-27T22:19:00.002+02:00

Kolla in mig när jag myser! Det är inte långa stunder jag ligger så här still, så passa på!

Frazze Persson

2010-04-27T21:18:00.004+02:00

Frazze var tovig, smutsig och mager när han kom in till katthemmet under april månad. Han hade tur och fick snabbt ett nytt hem hos husse Ola i Strängnäs. Och jag har också tur, som får umgås med Frazze då och då. Frazze är en trevlig prick som gillar att pussas.

Matte bara jobbar och jobbar

2010-04-19T20:36:00.002+02:00

Ibland måste matte jobba med en massa papper till katthemmet. Det är medlemsregister, skrivelser och en massa annat kul. Då passar jag på att hjälpa till. Varför inte ligga i hennes nya, fina väska en stund och komma med glada tillrop?!

Gäster i helgen

2010-04-19T20:27:00.005+02:00

Va, ska ni redan åka hem??

I helgen har Carina (min resekompis till USA) varit här tillsammans med sin son Hampus. Ida har varit i högform, hon älskar när det är mycket folk! Tyvärr hade hon käkat något olämpligt i slutet på förra veckan, för det var en massa otrevliga saker både under sängen och i lådan....Nu verkar det dock vara bättre. Att Ida är en riktigt sällskapskatt råder ingen tvekan om. Hon gillar alla!

Se en så snygg karl

2010-04-18T19:10:00.004+02:00

Det här är Idas pappa, visst är det en stilig karl?! Han heter Tufvans Rum Tum Tugger (kallas Ramti) och bor i Rytorp. Han är internationell champion minsann. Ramtis pappa (alltså Idas farfar) var gatukatt från Turkiet, och mycket av hans sköna temperament kommer därifrån. Man kan alltså säga att Ida har en hel del gemensamt med lilla Ture, som vi blev förälskade i när vi var i Turkiet! Jag tänker ofta på Ture, undrar vad som har hänt med den lilla killen.

Idas brorsa

2010-04-18T16:33:00.003+02:00

Det här Henke Hällregn, eller Leo som han heter nu. Det är ett av Idas sex syskon. Här är han tillsammans med sin "lillebror" Darwin, en liten "britt". De är så otroligt söta tillsammans! Det är roligt att få kontakt med nya människor genom lilla Ida. Vi delar ju samma intresse, och det är kul att följa syskonens framfart.

Raringar och kompisar

2010-04-06T22:08:00.008+02:00

Så här rart kan det vara emellanåt. Ida är en liten terrorist, men även gosig och kelsjuk. Ibland måste hon bara gosa med Rex, försöka att tutta lite på honom. Och så länge hon kan sköta sig så får hon ligga så här nära och mysa.

Bordsflagga levererad

2010-04-06T21:28:00.004+02:00

Vi hade med oss en bordsflagga till Arizona Humane Society, från Djurskyddet Sverige, tillsammans med choklad, dalahästar och några andra presenter. Tyvärr fattades en skruv till flaggan, så den fick följa med hem till Sverige igen. Carinas vänner Samba och Mia skulle över till Phoenix strax efter vår hemkomst, så då var det dags för flaggan att åka över igen. Här ser vi Stacie DaBolt, manager för EAMT med flaggan, och lite extra svensk choklad från Carina och mig. Flaggan ska stå på disken på det fina adoptionscentrat vid South Mountain.

Katt söker hem, del 4

2010-03-29T12:51:00.002+02:00

Senaste avsnittet av Katt söker hem. Måns och Kim söker nya hem.

">

Vilka raringar....

2010-03-27T23:22:00.001+01:00

Man kan undra vad de pratar om!!!

Lizzy

2010-03-27T21:24:00.005+01:00

Något mer underbart än Lizzy får man leta efter! Varför har den här härliga tjejen inte fått ett nytt hem? För många månader sedan kom hon till oss, helt förvildad tillsammans med sina ungar. Tack vare fantastisk omvårdnad i jourhem blev hon den hon är idag. tillgiven, busig och helt underbar! Älskar sina fjäderpinnar, talar om för dig att hon vill leka! Vem vill ta hand om Lizzy?? En vän för evigt!!!

The Heroes of the Arizona Humane Society

2010-03-25T21:38:00.008+01:00

Har nu sett några reprisavsnitt av Animal Cops Phoenix, och "pratar" även med tjejerna på djurambulansen på Facebook. Det känns så overkligt att man har varit där, att man träffat tjejerna och att man har fått delta i verksamheten. Tänk att få betalt för att jobba med det man brinner för! Även om det är tufft så ger det så otroligt mycket, när man lyckas och när tråkiga historier får ett lyckligt slut! För mig är Stacie, Valerie, AJ och resten av gänget riktiga hjältar!

Laddar inför natten...

2010-03-22T20:04:00.002+01:00

...gör lilla Ida! Att reta "brorsorna" och bita i mattes tår, det är grejen på nätterna! Just nu tar jag min skönhetssömn för att orka med allt detta. Var snäll och stör mig inte nu!

Katt söker hem, del 3

2010-03-19T17:49:00.003+01:00

Dags för nästa avsnitt av "Katt söker hem". Den här veckan är det de vackra herrarna Ragnar och Benjamin som vill ha nya hem. Ragnar är STOR, busig, bestämd och kelig. Benjamin ser ut som ett lejon, vi var tvugna att raka bort en massa tovor här han kom in till oss. Han är mycket livlig och krävande, skulle behöva komma till ett hem där han blir aktiverad, och gärna där han får möjlighet att gå ut.
Hittills har våra katter som varit ute på "Katt söker hem" tyvärr inte fått nya hem. Hoppas på tur den här veckan!

Shirin

2010-03-16T20:18:00.007+01:00

Shirin som kattunge

Shirin firar jul i Grums

Lilla Shirin fick vi bara ha till låns i cirka 2 månader, för drygt 1 år sen. Jag har alltid velat ha en liten "nallebjörn", det vill säga ett Brittiskt korthår. Härliga katter med riktigt "nalleutseende". Fick nys om att det skulle komma in en 3-årig hona till katthemmet i Eskilstuna för omplacering.

Jag åkte dit och givetvis fick Shirin följa med hem. En trevlig, mysig och orädd liten tjej. Tyvärr gick det inte som förväntat då hon vägrade att acceptera mina andra katter. Hon var inte lite arg, hon var vansinnig! Jag har aldrigt sett något liknande, och jag har sett en del. Vi försökte med allt och det var ett evigt slussande med katter fram och tillbaka mellan olika stängda rum, nätdörrar osv.

Till slut fick jag ge upp, det skulle inte funka! Jag hade fått kontakt med Shirins uppfödare Marianne, och hon hjälpte mig att hitta ett nytt hem till Shirin, och det kunde inte ha blivit bättre. Nu bor hon hos Anita och Håkan i Grums, som ensamkatt och mår prima! Vi saknar henne fortfarande och tänker ofta på henne.

Under 2 månader fick jag flera nya bekantskaper. Dels underbara lilla Shirin, dels Marianne (uppfödaren), Håkan och Anita samt Britt-Marie, Shirins första ägare som ju tyvärr inte kunde ha henne kvar. Det är härligt med djur, man hittar så trevliga nya vänner!

Att ha en "Turk" i familjen

2010-03-12T20:00:00.005+01:00

Att ha en Turkisk van i huset betyder att det alltid är vatten med i bilden. Handfat, dusch, diskho, vattenkanna osv. Mina laminatgolv i lägenheten är för evigt fulla med tassavtryck från liten Ida....

Katt söker hem, del 2

2010-03-12T18:59:00.004+01:00

Den här veckan har vi Lizzie och Daisy i "Katt söker hem". Två helt underbara kattflickor. Lizzie har varit länge hos oss, helt förvildad från början, men inget man kan märka nu, tack vare fantastisk omvårdnad i jourhem. Hon är helt "insnöad" på sina fjäderpinnar, kan leka hur länge som helst. Daisy är vacker...oj oj, vilken tjej! Hon ser "äkta" ut, med sin plym till svans och fläckar på öronen...faktiskt som en Turkisk van! Helt olika personligheter, fina kattflickor som behöver ett hem nu!

Tack Linda och Sari!!

Ida och hennes syskon från Regnkullen

2010-03-07T11:49:00.003+01:00

Viktor Väta, Ida Imma, Sune Slagregn, Nelly Nederbörd, Stella Störtskur, Siri Strilregn och Henke Hällregn

(Foto Katarina Wiipa)

Ida 4 månader

2010-03-05T19:48:00.004+01:00

Igår blev liten Ida 4 månader! En alldeles underbar liten varelse, full av bus och gos.

Dags att skura golvet!

Nya sovplatsen

Premiär för "Katt söker hem"

2010-03-05T12:37:00.016+01:00

Vi är stolta över att få presentera "Katt söker hem" i kanalen M24. Tack Krister, och alla andra på Magazin24, för att vi får den här möjligheten tillsammans med er. Och vad fint det blev! Och tack Sari för att du gör ett så bra jobb! Nu hoppas vi att veckans katter Sissela och Estelle får ett nytt hem snabbt.

"Veckans katt", ett "Pets on Parade" i miniformat

2010-03-02T19:39:00.008+01:00

Det är så mycket jag skulle vilja "planka" från Arizona Humane Society, och faktiskt mycket som skulle kunna gå att genomföra också. Tack vare Krister och Magazin24 så drar vi nu i alla fall igång "Veckans katt" på Magazin24:s egen TV-kanal.Pets on Parade är ett TV-program som har visats i Arizona varje lördag sedan 1958. Där berättar man om några av organisationens djur som söker nya hem.

Media är viktigt för oss på katthemmen. Vi har haft tur här de senaste åren med våra lokaltidningar som ställer upp jättemycket för oss. Det brukar ge bra gensvar från allmänheten. I morgon filmas de första kissarna, Sissela och Estelle, och man kan se dem från och med fredag. De här två tjejerna behöver flytta till samma hem, eftersom de vuxit upp tillsammans. Tanken är att det ska vara ett par kissar som presenteras per vecka. Vi hoppas förstås på många tittare, och att de som presenteras genast får nya, bra hem!

2010-03-01T22:19:00.004+01:00

De kommer och sätter sig på bordet bredvid författaren,
håller hans tankar sällskap, och betraktar honom med ömhet och skarpsinne.
Katter tycks ana tanken som är på väg från hjärnan till pennan och,
när de sträcker fram en tass, försöka fånga den på dess väg.

- THÉOPHILE GAUTIER -

Linus börjar må lite bättre

2010-03-01T21:56:00.008+01:00

Idag tycker jag att Linus har intagit en annan attityd till Ida (eller Honey, som Denise absolut vill kalla henne). Han tycker fortfarande att hon är skum, men har inte morrat och fulat ut sig idag, utan till och med legat en bit ifrån henne i sängen. Just nu kör hon ett race med en råtta utanför sovrumsdörren, och båda grabbarna tittar fascinerat på och undrar över varifrån hon får sin energi.

Jag har ju haft turen att ha gulliga Linda som bott hos katterna i helgen när jag varit borta, och det har säkert gjort sitt till. Hon gillar att hålla på med kissarna, och är duktig på det!

Linus har tappat i vikt, tappat mycket hår och verkat allmänt bedrövad under de här
2 veckorna. Det är inte ovanligt att det blir så här, så man får inte glömma bort de djur man redan har hemma, när man skaffar ett nytt! De har sina rutiner och vanor, och det får man inte glömma.

Saknar mina vänner

2010-02-27T22:29:00.003+01:00

Facebook är väl ändå en fantastisk uppfinning! Här kan man ha kontakt med sina vänner världen runt. Mina vänner på Arizona Humane Society fortsätter att kämpa för djuren, och delar med sig av sina bilder från olika arrangemang. Miss you guys!!!

Lilla Ida är bra på mycket

2010-02-24T11:50:00.009+01:00

Sova

Skala potatis

Montera möbler

Lilla Ida är bra på mycket. Hon äter, busar, sover, plaskar med vatten och är mycket hjälpsam.

Linus är fortfarande ordentligt arg på henne, fattar inte meningen med hennes existens, och det känns jobbigt att behöva lirka med honom när man egentligen tycker att han bara är dum! Herregud, hon är ju inte farlig! Det här kommer att ta tid, känns det som.

Sen jag kom hem från USA så har det varit fullt upp och jag har inte hunnit titta på alla papper jag hade med mig hem. Jag har även mailat till Shannon, en av våra handledare, och bett henne skicka över bl a en adoptionsansökan, för det fick jag inte med mig någon. Igår kväll tittade jag i alla fall på det jag filmat, och det var roligt. Då kändes det mera verkligt, att jag verkligen varit där! Vi längtar såklart tillbaka, det var verkligen en fantastisk vecka.

När landar man?

2010-02-19T20:52:00.011+01:00

Snabbt blev man inkastad i verkligheten igen. Tillbaka till jobbet och vardagen. Tack alla för snälla kommentarer och nyfikenhet på vad jag varit med om. Många har hört av sig och vill hjälpa till på något sätt, och jag lovar att jag ska svara. Har tyvärr inte haft möjlighet att titta på allt jag filmat, det är cirka 75 minuter. Ska bli spännande att se. Har mycket jobb framför mig om jag ska göra något vettigt av allt det här jag upplevt.

Har under två kvällar tittat på ett par avsnitt från Arizona Humane Society. Det är så svårt att förstå att jag varit där, det känns overkligt att se människor man träffat på TV. Har också blivit gråtmild över alla djuren, det gick faktiskt bättre på plats av någon anledning.

Jag tycker bilden ovan är fin. Den här hunden litade till 100% på sin "matte", hon hade honom hemma hos sig som så kallad "foster", han var inne för kontrollröntgen den här dagen.

Carina och jag är överens om att vi måste tillbaka. När vet vi inte, men nästa gång så vill vi jobba som volontärer och inte bara titta på.

Att ha en kattunge hemma är som att ha småbarn. Nu börjar Ida känna sig till rätta och då är det full fart. Finner sig inte i att vara instängd, trots att jag inte riktigt litar på Linus, kastar sig runt väggar, river ner allt, äter på allt, skriker i högan sky när man försöker bromsa. Vilken himla tur att det här är ganska snabbt övergående. Just nu försöker Denise trötta ut henne inför natten, så att vi får sova några timmar i alla fall.

Om att kämpa

2010-02-16T20:25:00.008+01:00

Läser flera bloggar dagligen, och ett par av dem handlar om att kämpa. Man kan kämpa för olika saker, bland annat för sitt liv! Blir nu väldigt bedrövad över en av bloggarna, det går mot slutet för Ulrika. Jag har följt henne i mer än 1 år, och när jag åkte till USA så mådde hon "skapligt". Blir bestört när jag ser att det gått utför väldigt snabbt, och mina tankar är hos dig och din familj, Ulrika!

Lilla underbara Ida

2010-02-16T20:18:00.005+01:00

Sötnos
(Foto Katarina Wiipa)

Vilken underbar liten varelse hon är, lilla Ida! Tyvärr är väl grabbarna inte lika överförtjusta. Har satt upp en nätdörr idag för att de ska bekanta sig, men det är mycket morr och fräs. Nu är jag inte så tuff minsann, som när jag adopterar bort katter. "Det kommer att gå så bra, det är bara att sätta ihop dem". Jag är rädd att de ska göra henne illa. Ida sköter sig perfekt, hon äter, sover, går på lådan och gosar. Det märks att hon är uppvuxen i ett jättebra hem (tack Katarina!). Skulle lägga ut en bild när hon ligger och spanar in killarna, men naturligvis hittar jag inte sladden till kameran.

Tillbaka i verkligheten

2010-02-15T19:20:00.006+01:00

Compassion walkway

Inte en blund i ögonen i natt, där fick jag för att jag skröt igår om att jag inte kände något av tidsskillnaden. Var lagom mör när jag begav mig till Magazin24 för en intervju. Innan jag gick iväg blev jag stoppad av Jessica, vår föreståndare, som talade om för mig det dåliga ekonomiska läget i föreningen, och bristen på frivillig personal. Det ekonomiska läget innebär att vi för tillfället har intagningsstopp, och att vi är tvungna att stoppa renoveringen tills vidare. Jag har ett par bidrag som jag snart ska söka, så då kommer det väl inte lite pengar till renoveringen, men till katterna är vi helt beroende av gåvor, medlemmar, faddrar etc.
Jag nämnde problemet för Krister på Magazin24 och han var genast snäll och skrev om det på nätupplagan.

Att få in personal (volontärer) är inget problem för Arizona Humane Society, att få in pengar måste man kämpa för hela tiden.

Ett sätt att ge pengar där är att köpa en sten på Compassion walkway på adoptionscentrat Campus for Compassion. En sten kostar 150 dollar (cirka 1 100 kr) och då får man välja tre rader med text. De flesta stenarna är till minnet av något djur eller en vän/anhörig.

Ett bra sätt att tjäna pengar på!

På grund av att jag inte är i form idag så har jag inte provat att låta lilla Ida träffa "grabbarna", det får bli i morgon. Ida verkar trivas och myser mest hela tiden på armen på Denise. Kurrar bara man tar i henne. En riktigt liten raring.

Välkommen hem lilla Ida

2010-02-14T19:32:00.004+01:00

(Foto Katarina Wiipa)

Så är man hemma igen då. Landade igår morse kl 08.00 efter en ganska behaglig hemresa, som gick utan några som helst problem. Åkte vi Newark, New Jersey hem - som tur var - hade vi åkt vi Chicago hade det blivit förseningar. Chicago har väl aldrig haft så mycket snö som nu! Gårdagen var inte så jättekul med tanke på lång flygresa och tidskillnaden, men jag gjorde som man inte skulle göra, lade mig och sov på eftermiddagen, 4 timmar och tog sen en sömntablett till kvällen. Sov hela natten och idag känner jag ingenting! Det är konstigt, det har jag inte varit med om vid tidigare resor till USA.

Jag hade ju bestämt sen tidigare att lilla Ida skulle hämtas idag. Så i morse kl 11 kom Marita och hämtade upp mig och Denise för färden till Linköping. Ida och 2 syskon fanns kvar i kullen, men de ska flytta snart de också. Oj vad hon hade vuxit sen jag såg henne senast. Och så söt! Hemresan gick jättebra och nu har vi en liten kattbebis här! Grabbarna här hemma har märkt att det har kommit något nytt in i hemmet, Linus har gömt sig men Rex är nyfiken. Jag släpper inte ihop dem idag, utan lilla Ida får vara instängd under natten.

Just nu känns min resa overklig, när jag vaknade i morse så kunde jag inte fatta att jag verkligen varit där, och det känns så fortfarande. Jag har så mycket som jag måste få berätta, så mycket jag vill göra. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att få till material som räcker till en riktigt bra redovisning. Ska först sikta in mig på Djurskyddet Sveriges årskonferens i mitten av maj. Jag kommer att behöva hjälp för att få till något i powerpoint, och även att kunna klippa ned all film till något bra.

Mission and Vision of the Arizona Humane Society

2010-02-12T06:37:00.004+01:00

The mission of the Arizona Humane Society is to improve the lives of animals, alleviate their suffering, and elevate their status in society.
We safeguard, rescue, shelter, heal, adopt and advocate for animals in need, while inspiring community action and compassion on their behalf.

Syftet med Arizona Humane Society är att förbättra livet för djur,minska deras lidande, och höja deras status i samhället. Vi säkrar,räddar, skyddar, läker, adopterar bort och för talan för de djur som är i behov av hjälp, medan vi inspirerar allmänheten till handling och medlidande å deras vägnar.

(Tack Stefan för den exakta översättningen)

Utflykt till Scottsdale

2010-02-12T06:05:00.015+01:00

"Ruttan"

"Arizona - The Grand Canyon State"

Camelback Mountains

Carina vid Scottsdale Fashion Square

Grand Lux Café

Jag har fått två nya kompisar

Rainforest Café

Sista dagen på den här resan tog vi bilen med lilla "Ruttan" i och rattade ut på motorvägen. "Ruttan" är vår GPS, hon har lurat oss en del den här veckan. Favoritutrycket har varit "rutten räknas om". Ja, det är ju vi som kört fel förstås, men hon har ett uttal på gator och avenyer som går till historien.

Scottsdale är en finare del av Phoenix, och vi tog en tur till Scottsdale Fashion Square, gick runt och tittade lite bland de fina affärerna. Nere på 5th Avenue fanns en del små trevliga affärer och caféer.

Åkte sen runt och tittade lite innan vi begav oss till Arizona Mills för den sista shoppingen och lite mat. Lite tråkigt att vi inte hade någon mer dag på oss här, med tanke på all vacker natur som ligger i närheten av Phoenix. Till Grand Canyon är det bara några timmars körning.

På "Rain Forest cafe" åt vi en härlig middag bland vattenfall och vilda djur som blev "levande" en gång i kvarten. Ett häftigt ställe!

Nu har vi packat våra väskor, kl halv 5 i morgon bitti måste vi kliva upp för att ta oss till flygplatsen.

Den här veckan har ju, som ni förstår, varit helt fantastisk. Det här äventyret kommer för alltid att finnas i våra hjärtan.

Det är inte slut med rapporter om/från Arizona Humane Society här, en sammanfattning kommer. Är det någon som har några speciella frågor om verksamheten, skriv kommentarer så ska jag försöka svara på frågorna.

Vi säger Hej då från ett soligt Phoenix!

Huvudvärk någon?

2010-02-11T18:02:00.002+01:00

Det är väl bara i det här landet det är möjligt att köpa 1 000 stycken Ibuprofen receptfritt! Billigt och bra, 19.99 dollar.

Sista dagen på Arizona Humane Society

2010-02-11T05:24:00.013+01:00

Dagens lilla goding, å vad söt och rar hon var

Gänget på "behavior"

Stackars lilla pitbull

Stacie, Marie och Valerie

Rara lilla Shannon

Heart Attack grill

"Sjuksköterskorna"

Arizona Mills

Arizona Mills

Idag var vår sista dag på det här äventyret. Det var dags att besöka avdelningen för "behavior", det vill säga beteendeutvärdering av hundar. Det här har man sett på TV, och det är inte alltid det slutar bra för hundarna man testar.
Här träffade vi Marilyn, föreståndare, och två av hennes "beteendevetare på djur". De här två tjejerna är även utbildade djursjukvårdare, och en av dem jobbar dessutom på EAMT, så de är mycket kunniga med djur.

Det här var riktigt intressant, och de förklarade hela tiden för oss vad de gjorde och vilka tecken de såg på hundarna. Vi fick vara med när de testade 6 hundar.
Man har en checklista med 11 punkter som man börjar pricka av redan när hunden kommer in till kenneln. Det är bl a hur den reagerar på miljön, kontakt, smekningar, mat och lek med människor, kontroll av tänder, möte med andra hundar osv.
Om hunden visar sig ha problem med några av de här sakerna så kommer man in på den här avdelningen hos tjejerna, som träffat hundarna tidigare. Dessutom kan hunden vara stressad i kennelmiljön, så det är viktigt att den får en chans på annan plats.

Av de 6 hundar vi fick träffa klarade 3 stycken testet, en var tveksam och skulle få gå till något man kallar "rescue", som är en speciell grupp som kan jobba med de problem hunden har. 2 stycken hundar fick tyvärr gå till avlivning. Den ena hunden var döv och hade visat tecken till aggressivitet ute i kenneln, försökte bita när man gick in till den och när man skulle ta av kopplet inne i buren så gjorde den utfall.
Tyvärr klarade den inte testet, utan visade samma tecken,och inte mattestet heller, då den blev helt galen, och man ansåg att den inte kunde gå till omplacering.

Det andra fallet var riktigt sorgligt. Det var en pitbullflicka som kommit in igår. Redan från början hade hon varit väldigt stressad i sin bur, farit upp och ner på väggarna, fram och tillbaka hela tiden. Dessutom hade hon en typisk inavelsskada, ett missbildat ben som hon haltade omkring på. Usch, så sorgligt att se. Nu skulle hon testas, och om hon klarade testet så skulle benet amputeras.
Hon hade så snälla ögon, var fram till mig och Carina och hälsade och gav ett vänligt, men mycket stressat intryck. Hon får verkligen runt, runt med sitt missbildade ben, och varje steg gjorde ont i mig.

När det var dags för mattestet så kom avgörandet. Man serverade maten och sen skulle man ta skålen, då frös hela hunden till is och ögonen ändrade karaktär från snälla till onda. Det var riktigt otäckt att se. Som Marilyn sa, hade man fortsatt att provocera hade hunden bitit ordentligt och det kunde ha blivit riktigt otrevligt.

Det var sorgligt att se henne, men på något sätt kändes det ändå skönt att hon skulle få somna in. Vi tyckte så synd om den stackarn med det där benet, och hon hade fått lida tillräckligt.

Efter lunch fick vi träffa Angela Bartell, som är chef för "Public clinics", och den här delen av AHS är lite speciell. Det här är en veterinärklinik för allmänheten där man får kastrera, sterilisera och vaccinera sina djur till ungefär halva priset av vad man får betala hos en vanlig djurklinik. Det var här det var full aktivitet i fredags när vi kom, då var det vaccinationsdag. Vi fick gå runt och titta i lokalerna, som var nya och fräscha, och här var det också löpande bandprincip. Cirka 35 kastreringar/steriliseringar på katt och hund klarar man av på en dag. En viktig del av verksamheten, för - som Angela sa - ju fler som kastreras, desto bättre. Då slipper man förhoppningsvis få in avkommorna på djurhemmet så småningom.

I Sverige kör vi ju kastreringskampanjer, då veterinär och Djurskyddet Sverige (som ger bidrag) samarbetar med djurhemmen, och erbjuder allmänheten kastrering till reducerade priser, men det skulle man behöva göra hela tiden!

Efter det var det dags för farväl, och det blev riktigt jobbigt ett tag när vi gick runt och tackade de vi hade träffat tidigare. Vi lämnade över lite choklad och dalahästar här också, och det blev mycket uppskattat. Rara lilla Shannon, som var den första vi träffade i fredags, och idag fick vi ta kort på henne. Hon kramade oss och ville absolut att vi skulle höra av oss igen. Och Guy, som ju ordnade allt åt oss, som undrade hur vår vecka hade varit.

Sen gick vi vidare till EAMT-gänget för att lämna över lite presenter. Idag hade det minsann inte varit lika lugnt som igår inte och Valerie, som vi åkte med igår, var ledsen för hon hade hämtat en hund i bedrövligt skick som man fick ta direkt till avlivning.

Det var med tunga steg vi lämnade Arizona Humane Society, denna otroliga organisation, utan motstycke! De säger precis som vi i Sverige som jobbar med samma sak, man önskar att man inte skulle behöva finnas.

Så tog vi vår lilla Hyundai och rattade, med "Ruttan" ut på motorvägen, till Heart Attack Grill. Det här galna stället var man ju tvungen att kika på. Varken jag eller Carina var sugna på att äta här, och en dam vi mötte i dörren upplyste oss om att maten inte var värd pengarna.
Här får man en patientskjorta på sig, ett band runt handleden, blir serverade av "sjuksköterskor" och om man äter den allra största burgaren, ja då får man åka rullstol ut. Sånt här gillar Amerikaner!

Resten av den här dagen har vi vandrat runt på Arizona Mills och gjort av med lite pengar, det är inte särskilt svårt här. Allt är så billigt! Levis jeans kostar cirka 150 kronor t ex.

I morgon är vi "lediga", men fortsättning följer...

En kärlekshälsning

2010-02-10T16:22:00.003+01:00

Nu har vi varit hemifrån snart 1 vecka, och vi börjar längta efter våra nära och kära, våra djur och våra älsklingar!

Vi är snart hemma hos er. Älskar er!

EAMT - "Djurpolisen i Phoenix"

2010-02-10T04:19:00.015+01:00

Carina och Stacie DaBolt

Första fallet, 2 lösdrivande hundar

Rengöring av bilen

"What a nice little cabo" som AJ sa

Polisen och AJ

Lilla Stumpy

Överläggning om ett fall

Rosie och Stumpy i varsitt knä

Idag var den stora dagen när vi skulle få följa med EAMT (Emergency Animal Medical Technicians) ut i deras bilar. Det här är alltså en del av Arizona Humane Society, och man har sitt kontor och sina bilar på samma ställe som djursjukhuset och övrig verksamhet. Vi träffade Stacie DaBolt, föreståndare, som berättade för oss om deras arbete, och visade oss sambandscentralen dit alla samtal kommer. Här jobbar 17 personer, några med utredningar som bara hämtar vanvårdsfall, och några hämtar skadade, sjuka och hemlösa djur. Man har 7 akutbilar. I några av dem finns 4 stycken små "akutrum" där man kan sätta dropp och ge smärtstillande innan man åker tillbaka till sjukhuset.

Man har stora problem runt om i Phoenix med djursamlare och vanvårdsärenden. Stacie berättade också att det står 500 personer i kö för att få gå den speciella utbildning som krävs för att jobba här. Det var inte utan att vi fick nypa oss lite i armen när vi klev in i bilen för åka iväg. Vilken fantastisk känsla att få vara med om det här!

Vi hade förberett oss på att få se det värsta, så det var lite pirrigt när vi gav oss iväg på vårt första fall med Valerie, som jobbat i organisationen i 12 år.
Det här fallet visade sig vara ett undantagsfall. Det här var 2 stycken så kallade "straydogs", alltså lösdrivande hundar.
Lagarna i Arizona tillåter att katter springer löst, det är "vilda djur", precis som prärievarg etc. Det är beräknat till att det finns 600 000 (!!!)lösdrivande katter i Phoenix, som man nästan aldrig ser till. De lever under broar, i rivningshus osv. Lösdrivande hundar plockas upp av en speciell kommunal myndighet. AHS får endast ta sjuka eller skadade hundar. De här 2 hundarna hade plockats upp av en privatperson, tydligen en myndighetsperson, och därför gjorde man honom en tjänst genom att hämta hundarna. Det var 2 fina hundar i gott skick, som vi körde tillbaka till djurhemmet för en första kontroll. Där måste de alltså stanna i 72 timmar innan man kan gå vidare i processen. Alla hundar måste dessutom gå igenom en beteendeutredning, som vi ska få vara med på i morgon.

Nästa utryckning var till södra Phoenix, som är ett riktigt problemområde. Man hade fått ett anonymt mail om 5 aggressiva hundar utan skydd mot väder, och utan vatten. Vi kunde köra på en bakgata bakom huset och det visade sig att det var minst 6 hundar på en skitig bakgård, inte fastbundna men utan skydd och med endast lite vatten. Och de var inte att leka med! Valerie försökte få kontakt med ägarna till hundarna, men ingen öppnade. I såna här fall sätter man en lapp på dörren och så har ägaren 24 timmar på sig att höra av sig. Vi behövde bara köra några kvarter så fick Valerie ett utrop från sambandscentralen att ägaren var i telefonen. Hon hade alltså varit hemma och troligen stått bakom gardinen och kikat.

Nästa utrop var till norra Phoenix där man fått in rapport om en utmärglad hund. På väg dit fick Valerie samtal från special agent AJ Meadows som behövde hjälp i downtown Phonix, så vi fick göra en avstickare dit. Där hade hon omhändertagit 3 valpar (pittbullblanding) och ägaren var mycket hotfull i telefonen. Hon hade även kallat på polis, som kom under tiden vi var där. Här kändes det lite läskigt att vara, det var en obehaglig stämning när ägaren dök upp, och vi hoppade in i bilen igen. Han hade flera hundar på gården, som såg ut som en soptipp. AJ är inte att leka med och hon läste först lusen av honom och tvingade honom sen att städa upp på gården. Det rasslade och skramlade på bakgården när han "städade" och AJ pekade och skällde.

Efter det fick vi fortsätta på vårt utrop, men med 3 hundar i bilen, mot norra Phoenix. Ute på motorvägen blev det tvärstopp på grund av en trafikolycka. Vi satt fast på motorvägen i 1 timma och kunde inget göra. Om hundarna vi hade ombord varit sjuka eller svårt skadade kunde de ha dött under tiden. Vi hade en jäkla otur att det här hände när vi var med, Valerie hade aldrig fastnat på motorvägen tidigare!

Valerie hade fått fel uppgifter så vid det första huset hittade vi bara en stor rotweiler som gick runt på en skitig bakgård utan skydd. Valerie lämnade ett meddelande till ägaren, som inte öppnade dörren, om att han skulle ordna till det för hunden.Den rätta adressen visade sig vara på andra sidan gatan och där öppnade man dörren. Den utmärglade hunden visade sig vara en 14 år gammal sjuk hund, som ägaren inte ville avliva eftersom det var "hans älsklingshund". Mannen som var hemma var sonen i huset och han ville absolut inte släppa in Valerie för att visa hunden. Det blev en massa samtal till mamma, styvpappa osv, men ingen ville släppa in Valerie. Under tiden kom grannen ut, som fått en lapp på dörren, och han var inte på gott humör. Gick till attack direkt och började bråka, och så gaddade grannarna ihop sig.Det blev riktigt otrevligt och även vi fick oss en känga i bilen, vi blev kallade "doggies". Valerie kom ingenstans med de här grabbarna, utan lovade dem att de skulle få med hennes chef Stacie att göra i morgon.

Efter det åkte vi tillbaka med de 3 valparna som vi hade bak i bilen och Valerie skällde nästan hela vägen. "Asshole" var ett flitigt använt ord under den resan,kan jag säga.

Eftermiddagen tillbringade vi på sambandscentralen. Den här dagen var den lugnaste i mannaminne!! Är det jag och Carina som för otur med oss? Eller ska vi kalla det tur?På ett sätt var det ju bra att vi inte behövde se några direkta tråkigheter, men ändå var det lite snopet att det inte blev "mer än så här".

På kontoret bor lilla Rosie, en 12-årig katthona som omhändertogs tillsammans med 50 kaniner från en samlare. Hon har bott på kontoret i 3 år, och här har hon full uppmärksamhet. Hon går på medicin, vi vet inte för vad, så det hade varit svårt att adoptera bort henne på grund det och åldern, men hon har det så bra där hon är.
Idag var även lilla valpen Stumpy på besök där inne. Hans ägare sitter häktad för djurplågeri, han hade knäckt 3 av benen på den stackars lilla valpen med hantlar!
Hur är man funtad om man gör något sånt??

Det var en otrolig dag på ett otroligt ställe med härliga, tuffa, orädda människor som gör allt för att rädda djur i olika situationer. Vi fick höra alla möjliga historier om hur man lirkar med människor för att komma dit man vill.

Tack och lov för den här organisationen! I en stad med så många hemlösa och misshandlade djur känns det så härligt att veta att här kan de få hjälp. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi kunde ha något liknande hemma!

Vi börjar bli trötta mentalt nu. Det är så många intryck och så många känslor. Det är bara 1 dag kvar, då ska vi vara med på "behavior", där man testar hundar om de är lämpliga att adopteras bort. Om vi får tid över så är vi lovade att få åka med Valerie ut på något mer fall, eftersom det inte blev så mycket idag.

Men först ska vi sova, så vi säger god natt från Phoenix.

Åter till Sunnyslop och Second Chance Hospital

2010-02-09T05:26:00.013+01:00

Dr Fisher och Karyn

Lilla Jasmine

Liten katt med bruten käke som fixerats

Veterinär Jennifer och assistent Mark söver en liten valp med skadat öga

I det här rummet passerar alla katter som kommer in

Marie vid en av djurambulanserna

Och någon hade kört på vår bil och stuckit

I morse klockan 10 träffade vi Serenna Ness, chefsveterinär, för en rundtur på Second Chance Hospital, som är det traumacenter dit de djur kommer som på något sätt är skadade. Här jobbar 7 veterinärer (kl 07-20) och ett antal veterinärassistenter, samt volontärer.Idag fick vi klartecken att använda kamera och videokamera, och det gjorde vi flitigt. Vi lovade att det bara skulle vara för eget bruk, tydligen så har Animal Planet rättigheterna för att få filma.

Första operationen för dagen var på taxflickan Jasmine, vars matte Karyn är veterinärassistent. Jasmine hade juvertumörer som skulle plockas bort, och Karyn och veterinär dr Fisher genomförde operationen. Dr Fisher är en trevlig man som pratade och skämtade hela tiden. Operationen gick bra och lilla Jasmine kvicknade snart till. Dr Fisher ville visa oss en katt med bruten käke, som han hade opererat för några dagar sen. Katten fick näring via en sond som gick in i nacken. Den här operationen var unik, just den här tekniken hade aldrig tidigare använts. Idag skulle fixeringen plockas bort och man skulle fotografera resultatet, för att sen sprida till kollegor i övriga landet.

Efter det var det dags för en liten hundvalp med skadat öga, som man tyvärr var tvungen att operera bort. Veterinär Jennifer och assistent Mark genomförde den operationen. Det gick snabbt och smidigt att plocka bort ögat, och den lilla killen kommer att klara sig alldeles utmärkt med bara ett öga.

Den här delen av sjukhuset är ganska sliten, och inte så stor. Det är katter, hundar och folk överallt. I själva traumarummet söver man djuren, som sen flyttas över till operationssalen. I traumarummet finns även laboratoriedelen där man analyserar alla prover. Även röntgen ligger här. Just den här delen skulle verkligen behöva vara större, det känns trångt men funkar otroligt bra ändå.
Under tiden vi var på plats så kom det inte in några riktigt akuta fall, annars är här vanligt att det kommer in djur med både skott- och knivskador.

Efter lunch var vi med en stund i den delen av sjukhuset där alla djur kommer in. Alla passerar här, varesig de blir inlämnade av sin ägare, eller kommer in med djurambulanserna. Man kollar efter chipmärkning, fotograferar, vaccinerar och letar efter eventuella skador.

Sen var det dags för Shelter hospital,en annan del av byggnaden, där man alltså kastrerar och steriliserar alla djur på löpande band. 2 veterinärer jobbar heltid här. Upp till 60 kastreringar/steriliseringar kan man utföra på en dag på katter, hundar och kaniner. Assistenterna söver djuren utanför, sen in med dem i operationssalen, och när det är klart får de kvickna till på golvet (hundar) och övriga djur i burar. Det finns en assistent som ser till dem under uppvakningen. Vi var med och tittade på några operationer och pratade med de trevliga veterinärerna, som även de undrade hur vi hade hittat just till dem!

Ytterligare en helt otrolig dag till ända. Nu har vi sett hela kedjan (förutom djurambulanserna) och är förbluffande av effektiviteten, med så många människor och djur inblandade. Hur snabbt djuren kommer ut till adoption, eller blir placerade i fosterhem. Ingen förvaringsplats här inte! Det känns så skönt att veta det när man går runt och ser alla små stackare. Tack vare det har det så här långt gått mycket bättre än vad vi trodde känslomässigt. Under den korta tiden här så blir de så väl omhändertagna, alltid ett vänligt ord och några smekningar när man går förbi burarna eller håller på med djuren.

När vi kom ut till bilen så hade någon passat på att backa på oss. Vad gör man då? Skulle vi ringa till biluthyrningsfirman, åka dit, eller göra en polisanmälan? Som tur är så har Carinas man en bekant som jobbar här i Phoenix. Vi hade fått hans telefonnummer, och det kändes bra. Vi ringde till honom och han kontaktade biluthyrningsfirman. Det räcker med att vi fyller i ett papper och visar upp skadan när vi lämnar tillbaka bilen. Det var skönt, då slipper vi det strulet. Tack för hjälpen Unto!

Ja, så skulle vi blogga då! Då passade nätverket på att packa ihop, så det blev inget inlägg, men det kommer nu.

Det största äventyret väntar nu idag. Det är tidig morgon när jag skriver det här. Vi håller på att göra oss i ordning för att följa med EAMT (Emergency Animal Medichial Technicians), d v s den så kallade "Djurpolisen i Phoenix". Den här dagen kan bli tuff, det är nu vi kan få se den riktigt tråkiga sidan.

Om nätverket vill så hörs vi senare idag!

Söndag - vår lediga dag

2010-02-08T02:54:00.013+01:00

Michelles hälsning till oss

Att vi hade ledigt idag hindrade inte oss ifrån att åka tillbaka till AHS Camp for Compassion. Vi ville så gärna tacka Michelle och hennes arbetskamrater för den fantastiska gårdagen, och lämna över lite presenter. Michelle och Gloria blev överlyckliga över att se oss igen, och vi var bara tvungna att stanna en stund. Gloria hade sin hund Jackson med sig idag. Jackson och hans bror hittades i skogen i Utah, cirka 8 veckor gamla. Han är döv och ser lite dåligt, ett typiskt inavelsproblem. Han har haft tur som hamnat hos en så fantastisk person! Gloria är chef över volontärerna, har titeln "lead docent", och ansvarar för utbildning av volontärer.

Vi gick runt en stund och hälsade på katterna och hundarna, många av de som var där igår hade fått nya hem. Det råder en härlig stämning på stället, och alla är engagerade när någon får ett nytt hem, och sprider genast nyheten. Vi har inte fått klart för oss hur många som jobbar i den här enorma organisationen, men att det är hundratals det rör sig om är säkert. På det har man cirka 1 500 volontärer som lägger ner ett enormt arbete, och som man inte skulle kunna klara sig utan. Volontärerna städar, gosar, rastar och har visningar av djuren hela tiden. Hela organisationen är baserad på donationer, man har inga kommunala eller statliga bidrag. Givetvis har man en otroligt duktig ledning som hittar nya sätt att få in pengar på hela tiden. Eftersom organisationen är väl ansedd så kommer det in mycket pengar, förra året fick man in cirka 8 miljoner dollar!!

Innan vi gick ut besökte vi den fina butiken. Sherry, som jobbade där, blev också imponerad över att vi åkt så långt för att besöka dem, och gav oss varsin present - en jättefin nyckelring!

Även idag var vi rörda till tårar när vi åkte därifrån, över det underbara stället med så många fantastiska djurvänner, och över gästfriheten och jobbet de lagt ner inför vårt besök.

Marie, Gloria, Michelle och Carina

Dagens goding, lilla Nick, 5 månader

Gloria och Jackson

Arizon Humane Society - Nina Mason Camp for Compassion (South Mountain location)

2010-02-07T05:16:00.017+01:00

Huvudingången till AHS, South Mountain

Den tjusiga receptionen

Michelle berättar för Carina om några av katterna som är klara för adoption

Ifyllande av papper och samtal inför adoption

Här är två av chihuahuorna som fick nya hem idag

Idag var det dags för det stora, flotta stället och möte med Michelle Markham, en av cheferna för verksamheten. Direkt när vi klev in genom dörrarna blev vi förstummade! Nu förstår vi personalen på Sunnyslop, där vi var igår, som hela tiden pratade om det här adoptionscentrat. Det såg ut som receptionen till ett flott hotell. Tjusiga färger och ljuv musik i bakgrunden, tyst och stilla men ändå full aktivitet. På det här stället sker bara adoptioner (och vaccinationer vissa dagar i veckan) och djuren kommer hit från Sunnyslop,som alltid är första instans. I genomsnitt stannar djuren bara här 10 dagar innan de får nya hem! Här finns en stor adoptionsdisk, där man först får anmäla sig och bli godkänd.Sen går man med en anställd och tittar på djuren, och umgås med dem i speciella rum tillsammans med en volontär som berättar om djuret och dess behov.Efter det går man med en anställd och gör i ordning kontraktet och betalar. Det finns även speciella rastgårdar där man kan få ta ut hundarna. Har familjen redan en hund kan man ta med den för att prova om det går bra med den nya hunden. På området har man även stora rastgårdar och en djurkyrkogård. Det finns en stor sal där man har speciella tillställningar, och den kan även hyras av allmänheten för fest eller bröllop. Man har plats för flera hundra djur, men för tillfället fanns inte så många hundar inne.
Just idag var den stora dagen för att låta de omhändertagna chihuahuorna (som jag skrev om tidigare i bloggen) släppas för adoption. Man väntade anstormning av folk som ville adoptera dessa. Michelle tyckte att vi skulle delta under presentationen, och eftersom det var flera som var intresserade av samma hund, så fick de ta varsin lott, och Carina och jag fick den äran att dra vinnarna. Otroligt!
Idag var det inga problem att få fotografera, tvärtom, vi både filmade och tog massor av bilder. Vi är överväldigade över deras gästfrihet, alla var så otroligt trevliga och tillmötesgående och hade koll på att vi skulle komma.
De var så fascinerade och stolta över att vi hade åkt så långt för att titta på deras verksamhet! Här händer det bara roliga saker, djuren får nya hem och slutet är ju gott, så det ger en härlig stämning!
Den här dagen har varit riktigt upplyftande, vi känner oss euforiska och nästan gråtfärdiga över deras engagemang kring djuren och oss.Vi lever i en fantasivärld just nu, kan inte fatta att vi är här och att detta händer oss. Nu är vi helt slut av alla intryck, så vi säger god natt och vi hörs i morgon.

PS. De har fattat att vi kommer från Sverige, jag tror att Guy bara var tillfälligt förvirrad ;-)

Arizona Humane Society - Sunnyslop

2010-02-06T04:51:00.011+01:00

Det var inte utan att det kryllade av fjärilar i våra magar i morse när vi vaknade. Nu äntligen var det dags! Körde lite fel på vägen dit, men kom ändå fram i rätt tid. Idag skulle vi besöka den äldsta anläggningen, som byggdes 1957, när organisationen bildades.Utanför byggnaden var det lång kö, idag var det vaccinationsdag för allmänhetens djur.Här kan man vaccinera sina djur till ungefär halva priset mot vad övriga djurkliniker tar. Shannon Valenzuela, föreståndare för administrationen, Second Chance Hospital, och djurkliniken tog emot oss och hälsade oss välkomna. Även Guy Collison, direktör för verksamheten kom in och hälsade. Shannon har jobbat 18 år på AHS och har examen i ekonomi, hon är utbildad djursjukvårdare,har brandmansutbildning för viltvård och är även katastofutbildad.
Shannon visade oss runt på hela anläggningen. Det är ett fantastiskt ställe med många anställda, det var folk överallt. Veterinärer, sjukvårdare, kontorspersonal och volontärer. Jag tror att vi räknade till åtminstone 30-35 personer. Man tar emot vanvårdsärenden, lösspringande katter och hundar och har en speciell avdelning där man kan lämna in sitt djur, som man av någon anledning inte kan behålla. Man nekar ingen att lämna in sitt djur, och man tar inte betalt. Hellre att man får lämna in sitt djur än att det blir utslängt.
Det var full verksamhet överallt, det kom ständigt in djur som först placeras i ett speciellt rum där man fotograferar och undersöker djuret. Efter det är det dags för kastrering och efter 72 timmar,om allt är OK så är djuret klart för adoption. Två veterinärer jobbar hela tiden med att kastrera och sterilisera.Man har den senaste medicinska utrustningen, laboratorium och en helt digitaliserad röntgenutrustning till priset 100 000 dollar, som donerats av en privatperson.Rum efter rum med katter och hundar med olika bakgrund. En del helt utmärglade, en del nyopererade. Några djur i förvar i väntan på rättegång mot ägaren för djurplågeri, och många i väntan på att få komma till fosterhem. Under tiden vi var där fick Shannon ett samtal om cirka 30-50 hundar på väg in från en djursamlare, så hon fick rusa iväg för att försöka bereda plats åt hundarna. Även 600 (!!!) råttor kom in från samma ställe under tiden vi var där. Under högsäsong, som är sommartid, kan så många som 500 stycken djur komma in per dag.
Alla djur som kommer till AHS tas in på den här anläggningen, men kan sen placeras på någon av de andra enheterna. Det var lite akutmottagning över det hela, imponerande!
Efter lunch på en mexikansk restaurang, fick vi träffa Tacy Pastor som berättade om alternativa adoptioner. Man har startat olika fonder för att bl a kunna hjälpa människor som råkat illa ut, och måste ha hjälp med omhändertagande av sitt djur under en tid. Äldre människor kan få adoptera ett äldre djur och får hjälp med veterinärvård gratis, svårt sjuka som själva har dyr medicinering,kan få hjälp med gratis veterínärvård till sina djur. Så fick vi veta att de väntade 30-50 hundarna var 19 stycken chihuahuas, som vi fick träffa. Stackars små krakar, rädda men ändå kontaksökande. Det var bland annat 8 sjuka valpar, två av dem med hydrocefalus (vattenskalle) som är vanligt vid inavel.
Efter det var hjärnan full och vi kände att vi inte orkade med mer idag. Så många intryck och så många idéer om vad man skulle kunna göra hemma. Här slåss folk om att få börja jobba som volontär, hemma lyser de med sin frånvaro! Konstigt, för även om det här är en fantastisk organisation, så handlar det ju om samma sak - att hjälpa omhändertagna djur till ett bättre liv, även hemma i lilla Köping.
Shannon ville inte låta mig fotografera utan att få klartecken ifrån någon...så tyvärr kunde jag inte ta några bilder inne idag, men vi återkommer dit och jag hoppas verkligen att jag får både ta kort och filma.
Här glider vi runt i bilen bland palmer och kaktusar, strålande solsken, bra musik på radion - det är inte fy skam att vara här säger vi!

Väskan återfunnen

2010-02-05T15:45:00.002+01:00

Kl 12 i natt knackade det på dörren och jag fick min väska! Tack och lov att det gick så snabbt. Kan inte hitta någon lapp att någon varit inne i den, det hade man varit i Carinas väska. Huvudsaken att den är här i alla fall nu! Nu är jag riktigt nervös, idag måste man vara fokuserad och på hugget. Det blir ju knöligt det här att hålla reda på videokamera, kamera sig själv och tungan. Det är ju inte en riktigt bekväm situation det här med språket, men jag tror att det blir bättre efter ett par dagar.

Carina har ont i nacken efter resan och själv förflyttar jag mig mycket långsamt, det small till i ryggen igår. Så är det när två medelålders "finnar" är ute på turné.

Phoenix Arizona - The Valley of the Sun

2010-02-05T05:22:00.004+01:00

På väg ner för landning

Så är vi då äntligen här! Klockan är 5.22 på morgonen hemma och här 21.22, vi har varit vakna 1 dygn nu. Resan gick bra, det gick väldigt smidigt att byta i Chicago. Det var guppigt nästan hela vägen till Phoenix, och den resan på cirka 4 timmar kändes mycket längre än resan över till Chicago. Men sen stod man där snopen - ingen väska! Carina fick sin i alla fall. Sitter här nu och kan inte gå och lägga mig i fall väskan dyker upp, tidigast vid 22-tiden. Måste ju ha rena kläder inför morgondagen. Kl 10.00 ska vi vara på plats och i morgon ska vi bland annat få se ett av djurhemmen. Vi fick schemat igår, det var lite lustigt att Guy hade döpt det till "Finland visit document, Carina and Maries schedule". Finland...nåja, vi får väl rätta till det i morgon.

Vi vet vad vi ska göra på fredag - klappa Chihuahuas

2010-02-03T21:36:00.002+01:00

När jag skulle kolla vädret i Phoenix hamnade jag på en TV-sida. Arizona Humane Society tog igår hand om ett antal hundar som varit utan mat och vatten i cirka 2 veckor, då ägaren låg död i huset. Alla klarade sig inte, men de som överlevde är utmärglade och ledsna. Kanske kan vi börja vår "karriär" med att pyssla om dem lite på fredag!?

Lite närmare resan - Ibis hotell Arlanda

2010-02-03T20:59:00.007+01:00

Äntligen på Arlanda och hotellet. Ingen vidare resa hit i det här busvädret. Gruvar mig lite för morgondagen, om inte snöfallet avtar. Vi har precis ätit god mat och firat med varsitt glas vin! Nu är vi riktigt nära! Ska packa om väskan lite, har en del presenter med mig som Marabou choklad, dalahästar och en del hund- och kattleksaker.

Tack alla vänner för all hjälp och uppmuntran! Särskilt tack till Krister för hjälp med datorn, Kaj för att du gjort en så fin blogg, och hjälp på vägen. Och gullliga Carina...utan dig hade det inte varit möjligt alls!

Du åker ingenstans utan mig säger Linus

2010-02-03T09:34:00.003+01:00

Det går trögt det här. Packar, städar, diskar och gör allting på en gång. Katterna tycker att jag är synnerligen underlig. Kl 13 ska Rex till veterinären också. Ute är det snöstorm och vi som ska åka till Arlanda ikväll! Carina kommer med tåget från Göteborg kl 15.30, hoppas verkligen att det är i tid.
Så här dags i morgon lyfter planet!

Äta bör man!

2010-02-02T20:49:00.004+01:00

Heartattack grill - Vegetarian eller inte, det här stället kräver ett besök. Det är bara för galet för att missa! Amerikaner är ju för fyndiga!
Mottot är "Live for the day, and if you are lucky, even until the evening hours"

Mr Guy Collison

2010-02-01T19:37:00.002+01:00

Guy är Executive director för Arizona Humane Society. Jag fick just mail ifrån honom att vi ska inställa oss kl 09.00 på fredag morgon, men att man vill veta hur många timmar vi vill vara med på de olika enheterna under den kommande veckan.
Jag har börjat packa. Har resfeber och svårt att få något gjort. Höll på att glömma att hämta dollar som jag beställt på banken. Är nervös för väder och vind och förseningar på flyget till USA. Vi har bara 1 timma och 40 minuter på oss att ta oss in i USA (vilket inte är lätt), byta terminal osv. Det får inte bli något strul! Är vi bara på plats så ska nog resten fixa sig.

Djuren på Haiti

2010-01-30T19:58:00.005+01:00

http://cbs4.com/local/dog.reunion.family.2.1459307.html

Som djurvän kan man givetvis inte låta bli att fundera över vad som hänt alla djur efter jordbävningen på Haiti. Tack vare organisationen Humane Society International kunde de här 2 hundarna återförenas med sina ägare. En riktig solskenshistoria.

Nu kan man räkna ner på fingrarna, som Marita sa...

2010-01-30T19:26:00.003+01:00

5 dagar kvar...känns så märkligt och mäktigt!

Vila och lite shopping

2010-01-28T21:28:00.005+01:00

Ovan ser ni Arizon Mills, ett jättestort shoppingcenter....på andra sidan vägen ligger Ramada Inn där vi ska bo.

Pets on Parade

2010-01-28T19:17:00.004+01:00

Arizona Humane Society har ett fantastiskt samarbete med både myndigheter och media. Varje lördag sedan den 8 december 1958 ! har TV-programmet Pets on Parade visats på KTVK Channel 3, och blivit ett måste för djurälskare i området. Showen erbjuder en parad av djur som behöver nya hem, intervjuer och tips på hur man tar hand om sitt djur.

Igår fick jag erbjudande om något liknande här i lilla Köping. Det skulle vara toppen! Mer om det när jag kommer hem igen.

Det börjar bli riktigt pirrigt!

2010-01-27T20:43:00.002+01:00

Idag har jag blivit intervjuad av två journalister. På Magazin24.se kan ni se det ena reportaget och i morgon bitti i Bärgslagsbladet. Det känns overkligt och jättespännande att få göra den här resan. Pluggar fortfarande på, och är imponerad av att man har över 1 000 volontärer och mer än 500 jourhem!

2010-01-26T12:49:00.001+01:00

Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under piskan.
Det är katten.
Om man kunde korsa mänskan och katten, skulle mänskan bli bättre men katten sämre.
(Mark Twain)

Och så har vi Linus....

2010-01-21T18:35:00.006+01:00

Han är inte som andra katter han...Linus är född i en buske på Nygård i Köping. Han och hans 2 syskon kom till oss utan mamma, cirka 8 veckor gamla. Linus var den som skötte om sina syskon, och därför fastnade jag för honom. Linus var bråkig, syskonen betydligt trevligare,ändå valde jag att ta hem just honom. Det har krävts en del "uppfostran" under åren kan jag säga. Det finns "bokstavsdiagnoser" hos människor, och definitivt även bland djur - Linus har en, eller ett par.
Linus gillar inga förändringar, allt ska gå sin gilla gång,annars protesterar han genom att gapa och skrika och spöa sin kompis Rex. Varje morgon när klockan ringer rusar han iväg till badrummet - då är det duschtime! Matte ska in i duschen och det är snabbt. Linus sitter på toastolen, kurrar, drar i duschraperiet, pussas och kommer med glada tillrop. Sen är det dags för handfatet där man ska stöka runt, krafsa, dricka vatten och till sist ligga ned. Akta sig den som försöker ändra på den här rutinen!

"Lurvtuss"

2010-01-19T19:31:00.005+01:00

Rex är vår egen lilla "lurvtuss". Ibland när han ligger och sover, och man gosar runt i hans härliga päls, så ser det ut som om han ligger under en stor matta, bara huvudet tittar fram. Rex kom till katthemmet våren 2003. Han hade vandrat runt i ett sommarstugeområde en hel vinter. Pälsen var en enda stor tova, och vi har tvungna att raka hela honom. Han såg ganska kul ut med bara lurvigt huvud och svans. Tassarna var illa åtgångna och han har fortfarande förhårdnader. Rex är en försiktig kille, muckade inte gräl med några katter och låg mest och såg ledsen ut på en stol på katthemmet. När den underbart snälla och vackra kissen inte fått ett nytt hem på nästan 1 år så tog jag hem honom. Å vilken lycklig kille det blev! Rex är fortfarande en lite känslig kille som gömmer sig om det blir för stökigt. Han gillar att sitta på balkongen och går gärna ut i koppel en stund på gräsmattan. När han spinner låter han som en gris...ja, ibland som en hel "grisorkester".

Vi är så tacksamma

2010-01-19T19:20:00.002+01:00

över alla gåvor till katthemmet, stora som små, som vi fått under 2009. Dels har vi våra medlemmar och faddrar, som vi inte skulle kunna överleva utan. TACK! Sen har vi dessa underbara människor som ibland ställer gåvor utanför dörren utan att meddela vilka de är. Vi har Kicki, som skänker fleecefiltar, Annikki som syr små tygmöss med kattmynta i, Tage - någonstans i Sverige - som skänker 25 kr flera gånger om året....(och har så gjort under många år),och alla andra penninggåvor. Ja, det finns många att räkna upp. Alla ni tillsammans gör att vi kan fortsätta att driva vår verksamhet mot ett mål - att katterna vi får in ska få den bästa vård och omsorg och få en andra chans till ett bättre liv! Tusen tack!

Om jag fick önska...

2010-01-14T21:15:00.003+01:00

så kunde vi hjälpa till så här. Då hade vi de ekonomiska resurserna, de mänskliga resurserna och de utrymmen som behövs.

Bara 3 veckor kvar

2010-01-14T20:20:00.002+01:00

till det stora äventyret. Det är mycket som ska ordnas och mycket som ska läsas på. Verksamhetsberättelse och policy måste pluggas. Funderat över gåvor som jag ska ta med och mailat till bl a tillverkaren av dalahästar. Det måste man ju ha med sig...dalahästar är typiskt svenskt! Fick bra pris på de minsta hästarna och ett trevligt mail med lovord över vår verksamhet här i Sverige...Det värmer! Marabou choklad är också en bra present och leksaker till katt och hund, som en vän köpt billigt i Ullared. Vi är så tacksamma för att vi får möjligheten att följa med i arbetet på AHS. Så vitt jag vet har inga andra svenskar varit där, i alla fall finns inget dokumenterat vad jag kan hitta.

Regnbågsbron

2010-01-12T19:47:00.004+01:00

Idag träffade jag en vän som berättade att kissen hon adopterade ifrån katthemmet för många år sedan hade dött. Det var ett tag sen det hände, men hon var helt förtvivlad när hon berättade. Hon har en katt till hemma, som inte på något sätt kan ersätta den förlorade. Jag minns att hon blev "blixtförälskad" i honom på katthemmet, och nu är sorgen stor. Jag blev också ledsen över att se hennes sorg, men jag förstod, och hon kunde berätta för mig. Det är inte alla som förstår hur mycket man kan sörja ett förlorat djur, och det gör att man inte alltid kan visa sin sorg öppet, mer än till vissa personer. Det är jobbigt i sig att inte bli förstådd när man är så fruktansvärt ledsen och hjärtat värker. "Det var ju bara en katt/hund".Ett djur är en familjemedlem, och alla djur är personligheter. Länken Regnbågsbron är en fin länk, som alltid får mig att gråta, men ger en fin bild av hur våra saknade vänner förhoppningsvis har det där i "Djurhimlen".

Hemlös kisse blir omhändertagen

2010-01-11T19:31:00.003+01:00

Så här mysigt kan det vara när man precis blivit omhändertagen...Njuuuuter!

Liten Ida växer

2010-01-11T19:21:00.002+01:00

Visst är hon väl för underbar, min lilla Ida?! 8 veckor gammal ser hon ut så här och hennes nya matte längtar efter henne.

Vem läser den här bloggen....?

2010-01-11T19:13:00.002+01:00

Förhoppningsvis du som är kattvän/djurvän förstås. Om man tittar runt bland bloggar så hittar man det mesta. "Dagens outfit" verkar vara populärt...Därför tänkte jag att något intresse måste väl finnas för något som jag i alla fall kallar seriöst. Djur och djurskydd måste angå alla! Du som tycker om djur, du som bryr dig om djurskydd...läs den här bloggen och kommentera!