Djuren på Haiti

http://cbs4.com/local/dog.reunion.family.2.1459307.html

Som djurvän kan man givetvis inte låta bli att fundera över vad som hänt alla djur efter jordbävningen på Haiti. Tack vare organisationen Humane Society International kunde de här 2 hundarna återförenas med sina ägare. En riktig solskenshistoria.

Nu kan man räkna ner på fingrarna, som Marita sa...

5 dagar kvar...känns så märkligt och mäktigt!

Vila och lite shopping

Ovan ser ni Arizon Mills, ett jättestort shoppingcenter....på andra sidan vägen ligger Ramada Inn där vi ska bo.

Pets on Parade

Arizona Humane Society har ett fantastiskt samarbete med både myndigheter och media. Varje lördag sedan den 8 december 1958 ! har TV-programmet Pets on Parade visats på KTVK Channel 3, och blivit ett måste för djurälskare i området. Showen erbjuder en parad av djur som behöver nya hem, intervjuer och tips på hur man tar hand om sitt djur.

Igår fick jag erbjudande om något liknande här i lilla Köping. Det skulle vara toppen! Mer om det när jag kommer hem igen.

Det börjar bli riktigt pirrigt!

Idag har jag blivit intervjuad av två journalister. På Magazin24.se kan ni se det ena reportaget och i morgon bitti i Bärgslagsbladet. Det känns overkligt och jättespännande att få göra den här resan. Pluggar fortfarande på, och är imponerad av att man har över 1 000 volontärer och mer än 500 jourhem!

Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under piskan.
Det är katten.
Om man kunde korsa mänskan och katten, skulle mänskan bli bättre men katten sämre.
(Mark Twain)

Och så har vi Linus....

Han är inte som andra katter han...Linus är född i en buske på Nygård i Köping. Han och hans 2 syskon kom till oss utan mamma, cirka 8 veckor gamla. Linus var den som skötte om sina syskon, och därför fastnade jag för honom. Linus var bråkig, syskonen betydligt trevligare,ändå valde jag att ta hem just honom. Det har krävts en del "uppfostran" under åren kan jag säga. Det finns "bokstavsdiagnoser" hos människor, och definitivt även bland djur - Linus har en, eller ett par.
Linus gillar inga förändringar, allt ska gå sin gilla gång,annars protesterar han genom att gapa och skrika och spöa sin kompis Rex. Varje morgon när klockan ringer rusar han iväg till badrummet - då är det duschtime! Matte ska in i duschen och det är snabbt. Linus sitter på toastolen, kurrar, drar i duschraperiet, pussas och kommer med glada tillrop. Sen är det dags för handfatet där man ska stöka runt, krafsa, dricka vatten och till sist ligga ned. Akta sig den som försöker ändra på den här rutinen!

"Lurvtuss"

Rex är vår egen lilla "lurvtuss". Ibland när han ligger och sover, och man gosar runt i hans härliga päls, så ser det ut som om han ligger under en stor matta, bara huvudet tittar fram. Rex kom till katthemmet våren 2003. Han hade vandrat runt i ett sommarstugeområde en hel vinter. Pälsen var en enda stor tova, och vi har tvungna att raka hela honom. Han såg ganska kul ut med bara lurvigt huvud och svans. Tassarna var illa åtgångna och han har fortfarande förhårdnader. Rex är en försiktig kille, muckade inte gräl med några katter och låg mest och såg ledsen ut på en stol på katthemmet. När den underbart snälla och vackra kissen inte fått ett nytt hem på nästan 1 år så tog jag hem honom. Å vilken lycklig kille det blev! Rex är fortfarande en lite känslig kille som gömmer sig om det blir för stökigt. Han gillar att sitta på balkongen och går gärna ut i koppel en stund på gräsmattan. När han spinner låter han som en gris...ja, ibland som en hel "grisorkester".

Vi är så tacksamma

över alla gåvor till katthemmet, stora som små, som vi fått under 2009. Dels har vi våra medlemmar och faddrar, som vi inte skulle kunna överleva utan. TACK! Sen har vi dessa underbara människor som ibland ställer gåvor utanför dörren utan att meddela vilka de är. Vi har Kicki, som skänker fleecefiltar, Annikki som syr små tygmöss med kattmynta i, Tage - någonstans i Sverige - som skänker 25 kr flera gånger om året....(och har så gjort under många år),och alla andra penninggåvor. Ja, det finns många att räkna upp. Alla ni tillsammans gör att vi kan fortsätta att driva vår verksamhet mot ett mål - att katterna vi får in ska få den bästa vård och omsorg och få en andra chans till ett bättre liv! Tusen tack!

Om jag fick önska...

så kunde vi hjälpa till så här. Då hade vi de ekonomiska resurserna, de mänskliga resurserna och de utrymmen som behövs.

Bara 3 veckor kvar

till det stora äventyret. Det är mycket som ska ordnas och mycket som ska läsas på. Verksamhetsberättelse och policy måste pluggas. Funderat över gåvor som jag ska ta med och mailat till bl a tillverkaren av dalahästar. Det måste man ju ha med sig...dalahästar är typiskt svenskt! Fick bra pris på de minsta hästarna och ett trevligt mail med lovord över vår verksamhet här i Sverige...Det värmer! Marabou choklad är också en bra present och leksaker till katt och hund, som en vän köpt billigt i Ullared. Vi är så tacksamma för att vi får möjligheten att följa med i arbetet på AHS. Så vitt jag vet har inga andra svenskar varit där, i alla fall finns inget dokumenterat vad jag kan hitta.

Regnbågsbron

Idag träffade jag en vän som berättade att kissen hon adopterade ifrån katthemmet för många år sedan hade dött. Det var ett tag sen det hände, men hon var helt förtvivlad när hon berättade. Hon har en katt till hemma, som inte på något sätt kan ersätta den förlorade. Jag minns att hon blev "blixtförälskad" i honom på katthemmet, och nu är sorgen stor. Jag blev också ledsen över att se hennes sorg, men jag förstod, och hon kunde berätta för mig. Det är inte alla som förstår hur mycket man kan sörja ett förlorat djur, och det gör att man inte alltid kan visa sin sorg öppet, mer än till vissa personer. Det är jobbigt i sig att inte bli förstådd när man är så fruktansvärt ledsen och hjärtat värker. "Det var ju bara en katt/hund".Ett djur är en familjemedlem, och alla djur är personligheter. Länken Regnbågsbron är en fin länk, som alltid får mig att gråta, men ger en fin bild av hur våra saknade vänner förhoppningsvis har det där i "Djurhimlen".

Hemlös kisse blir omhändertagen

Så här mysigt kan det vara när man precis blivit omhändertagen...Njuuuuter!

Liten Ida växer

Visst är hon väl för underbar, min lilla Ida?! 8 veckor gammal ser hon ut så här och hennes nya matte längtar efter henne.

Vem läser den här bloggen....?

Förhoppningsvis du som är kattvän/djurvän förstås. Om man tittar runt bland bloggar så hittar man det mesta. "Dagens outfit" verkar vara populärt...Därför tänkte jag att något intresse måste väl finnas för något som jag i alla fall kallar seriöst. Djur och djurskydd måste angå alla! Du som tycker om djur, du som bryr dig om djurskydd...läs den här bloggen och kommentera!

Nedräkningen har börjat

Den 4 februari åker jag till Arizona Humane Society i Phoenix, för att under drygt 1 vecka följa personalen i deras arbete på de olika enheterna. Det ska bli en fantastisk upplevelse! Såg "Djurpolisen i Phoenix" på Animal planet redan för drygt 1 år sedan, mailade till organisationen och blev inbjuden! En av sakerna jag fastnade speciellt för var deras akutbilar, där man redan på plats kan stabilisera det omhändertagna djuret innan man kör in till djurkliniken och väntande veterinär. Jag kommer att berätta mer inför resan och även under resan. Titta även på deras hemsida under Mina länkar

Alfons

På katthemmet finns just nu 20-talet katter. Katter som inte längre behöver frysa eller vara hungriga. Nu är det bara väntan för dem, väntan på att få ett nytt hem. Veckan innan nyår kom flera katter in till oss från kylan. Alfons var en av dem. En underbart vacker röd kille som parkerat sig på en veranda och inte velat gå därifrån. Snälla människor tog in honom och han fick vara i källaren. Han var skadad i huvudet och ena ögat såg förskräckligt ut. Veterinärbesöket bekräftade kraftig inflammation och att han möjligen blivit sparkad! Han fick sövas och fick drän för att leda ut var och vätska. Nu bor han i jourhem för att få så mycket vård och omsorg som möjligt. Han är mer än nöjd, spinner och trampar hela tiden, trots att han måste ha ont, och vill hela tiden att man håller på med honom. Vad hade Alfons gjort för ont för att förtjäna att bli sparkad? Hade han varit kärvänlig och snott kring benen på någon? Hade han försökt att ta sig in någonstans för att komma undan kylan? Jag upphör aldrig att förvånas över hur människor kan ta ut sin grymhet på försvarslösa djur. Under mina år på katthemmet har jag sett det mesta. Trots det finns det hopp, t ex den fantastiska familjen som tog sig an Alfons så att han kom in till oss och fick hjälp, så att han slapp plågas av sina skador och frysa ihjäl ute. Han hade tur, och med lite tur till så får han snart ett nytt hem. Ett hem där han kommer att bli älskad.