Regnbågsbron

Idag träffade jag en vän som berättade att kissen hon adopterade ifrån katthemmet för många år sedan hade dött. Det var ett tag sen det hände, men hon var helt förtvivlad när hon berättade. Hon har en katt till hemma, som inte på något sätt kan ersätta den förlorade. Jag minns att hon blev "blixtförälskad" i honom på katthemmet, och nu är sorgen stor. Jag blev också ledsen över att se hennes sorg, men jag förstod, och hon kunde berätta för mig. Det är inte alla som förstår hur mycket man kan sörja ett förlorat djur, och det gör att man inte alltid kan visa sin sorg öppet, mer än till vissa personer. Det är jobbigt i sig att inte bli förstådd när man är så fruktansvärt ledsen och hjärtat värker. "Det var ju bara en katt/hund".Ett djur är en familjemedlem, och alla djur är personligheter. Länken Regnbågsbron är en fin länk, som alltid får mig att gråta, men ger en fin bild av hur våra saknade vänner förhoppningsvis har det där i "Djurhimlen".