"Lurvtuss"

Rex är vår egen lilla "lurvtuss". Ibland när han ligger och sover, och man gosar runt i hans härliga päls, så ser det ut som om han ligger under en stor matta, bara huvudet tittar fram. Rex kom till katthemmet våren 2003. Han hade vandrat runt i ett sommarstugeområde en hel vinter. Pälsen var en enda stor tova, och vi har tvungna att raka hela honom. Han såg ganska kul ut med bara lurvigt huvud och svans. Tassarna var illa åtgångna och han har fortfarande förhårdnader. Rex är en försiktig kille, muckade inte gräl med några katter och låg mest och såg ledsen ut på en stol på katthemmet. När den underbart snälla och vackra kissen inte fått ett nytt hem på nästan 1 år så tog jag hem honom. Å vilken lycklig kille det blev! Rex är fortfarande en lite känslig kille som gömmer sig om det blir för stökigt. Han gillar att sitta på balkongen och går gärna ut i koppel en stund på gräsmattan. När han spinner låter han som en gris...ja, ibland som en hel "grisorkester".

Vi är så tacksamma

över alla gåvor till katthemmet, stora som små, som vi fått under 2009. Dels har vi våra medlemmar och faddrar, som vi inte skulle kunna överleva utan. TACK! Sen har vi dessa underbara människor som ibland ställer gåvor utanför dörren utan att meddela vilka de är. Vi har Kicki, som skänker fleecefiltar, Annikki som syr små tygmöss med kattmynta i, Tage - någonstans i Sverige - som skänker 25 kr flera gånger om året....(och har så gjort under många år),och alla andra penninggåvor. Ja, det finns många att räkna upp. Alla ni tillsammans gör att vi kan fortsätta att driva vår verksamhet mot ett mål - att katterna vi får in ska få den bästa vård och omsorg och få en andra chans till ett bättre liv! Tusen tack!

Om jag fick önska...

så kunde vi hjälpa till så här. Då hade vi de ekonomiska resurserna, de mänskliga resurserna och de utrymmen som behövs.

Bara 3 veckor kvar

till det stora äventyret. Det är mycket som ska ordnas och mycket som ska läsas på. Verksamhetsberättelse och policy måste pluggas. Funderat över gåvor som jag ska ta med och mailat till bl a tillverkaren av dalahästar. Det måste man ju ha med sig...dalahästar är typiskt svenskt! Fick bra pris på de minsta hästarna och ett trevligt mail med lovord över vår verksamhet här i Sverige...Det värmer! Marabou choklad är också en bra present och leksaker till katt och hund, som en vän köpt billigt i Ullared. Vi är så tacksamma för att vi får möjligheten att följa med i arbetet på AHS. Så vitt jag vet har inga andra svenskar varit där, i alla fall finns inget dokumenterat vad jag kan hitta.

Regnbågsbron

Idag träffade jag en vän som berättade att kissen hon adopterade ifrån katthemmet för många år sedan hade dött. Det var ett tag sen det hände, men hon var helt förtvivlad när hon berättade. Hon har en katt till hemma, som inte på något sätt kan ersätta den förlorade. Jag minns att hon blev "blixtförälskad" i honom på katthemmet, och nu är sorgen stor. Jag blev också ledsen över att se hennes sorg, men jag förstod, och hon kunde berätta för mig. Det är inte alla som förstår hur mycket man kan sörja ett förlorat djur, och det gör att man inte alltid kan visa sin sorg öppet, mer än till vissa personer. Det är jobbigt i sig att inte bli förstådd när man är så fruktansvärt ledsen och hjärtat värker. "Det var ju bara en katt/hund".Ett djur är en familjemedlem, och alla djur är personligheter. Länken Regnbågsbron är en fin länk, som alltid får mig att gråta, men ger en fin bild av hur våra saknade vänner förhoppningsvis har det där i "Djurhimlen".