Den tjusiga receptionen
Michelle berättar för Carina om några av katterna som är klara för adoption
Ifyllande av papper och samtal inför adoption
Här är två av chihuahuorna som fick nya hem idag
Idag var det dags för det stora, flotta stället och möte med Michelle Markham, en av cheferna för verksamheten. Direkt när vi klev in genom dörrarna blev vi förstummade! Nu förstår vi personalen på Sunnyslop, där vi var igår, som hela tiden pratade om det här adoptionscentrat. Det såg ut som receptionen till ett flott hotell. Tjusiga färger och ljuv musik i bakgrunden, tyst och stilla men ändå full aktivitet. På det här stället sker bara adoptioner (och vaccinationer vissa dagar i veckan) och djuren kommer hit från Sunnyslop,som alltid är första instans. I genomsnitt stannar djuren bara här 10 dagar innan de får nya hem! Här finns en stor adoptionsdisk, där man först får anmäla sig och bli godkänd.Sen går man med en anställd och tittar på djuren, och umgås med dem i speciella rum tillsammans med en volontär som berättar om djuret och dess behov.Efter det går man med en anställd och gör i ordning kontraktet och betalar. Det finns även speciella rastgårdar där man kan få ta ut hundarna. Har familjen redan en hund kan man ta med den för att prova om det går bra med den nya hunden. På området har man även stora rastgårdar och en djurkyrkogård. Det finns en stor sal där man har speciella tillställningar, och den kan även hyras av allmänheten för fest eller bröllop. Man har plats för flera hundra djur, men för tillfället fanns inte så många hundar inne.
Just idag var den stora dagen för att låta de omhändertagna chihuahuorna (som jag skrev om tidigare i bloggen) släppas för adoption. Man väntade anstormning av folk som ville adoptera dessa. Michelle tyckte att vi skulle delta under presentationen, och eftersom det var flera som var intresserade av samma hund, så fick de ta varsin lott, och Carina och jag fick den äran att dra vinnarna. Otroligt!
Idag var det inga problem att få fotografera, tvärtom, vi både filmade och tog massor av bilder. Vi är överväldigade över deras gästfrihet, alla var så otroligt trevliga och tillmötesgående och hade koll på att vi skulle komma.
De var så fascinerade och stolta över att vi hade åkt så långt för att titta på deras verksamhet! Här händer det bara roliga saker, djuren får nya hem och slutet är ju gott, så det ger en härlig stämning!
Den här dagen har varit riktigt upplyftande, vi känner oss euforiska och nästan gråtfärdiga över deras engagemang kring djuren och oss.Vi lever i en fantasivärld just nu, kan inte fatta att vi är här och att detta händer oss. Nu är vi helt slut av alla intryck, så vi säger god natt och vi hörs i morgon.
PS. De har fattat att vi kommer från Sverige, jag tror att Guy bara var tillfälligt förvirrad ;-)
Åh, vad härligt att läsa detta, Marie. Faktum är att tårarna rann på mig. Du berättar så fint och målande att det känns som att man är med.
SvaraRaderaEnormt stort. Mycket fascinerande läsning. Hur finansieras det? Hur många är anställda, med lön alltså? Ha det fortsatt bra!
SvaraRaderaJättespännande att läsa om ditt äventyr. Och tänk vad du får uppleve live det vi andra ser på TV, men vi får nöja oss med att följa programmet där. Vilka fantastiska insatser dom som arbetar där gör och vilka underbara människor.
SvaraRaderaLycka till i forsättning och väntar med spänning på mer information från dej.
Kram Birgitta
Tack snälla för alla fina kommentarer. Hur många anställda det är i hela organisationen får vi inget grepp om, men det måsta vara hundratals som har lön. Sen finns det ju cirka 1 500 volontärer, som man även hela tiden påpekar, att man inte skulle klara sig utan.
SvaraRadera