Sista dagen på Arizona Humane Society

Dagens lilla goding, å vad söt och rar hon var


Gänget på "behavior"


Stackars lilla pitbull


Stacie, Marie och Valerie



Rara lilla Shannon


Heart Attack grill


"Sjuksköterskorna"


Arizona Mills


Arizona Mills



Idag var vår sista dag på det här äventyret. Det var dags att besöka avdelningen för "behavior", det vill säga beteendeutvärdering av hundar. Det här har man sett på TV, och det är inte alltid det slutar bra för hundarna man testar.
Här träffade vi Marilyn, föreståndare, och två av hennes "beteendevetare på djur". De här två tjejerna är även utbildade djursjukvårdare, och en av dem jobbar dessutom på EAMT, så de är mycket kunniga med djur.

Det här var riktigt intressant, och de förklarade hela tiden för oss vad de gjorde och vilka tecken de såg på hundarna. Vi fick vara med när de testade 6 hundar.
Man har en checklista med 11 punkter som man börjar pricka av redan när hunden kommer in till kenneln. Det är bl a hur den reagerar på miljön, kontakt, smekningar, mat och lek med människor, kontroll av tänder, möte med andra hundar osv.
Om hunden visar sig ha problem med några av de här sakerna så kommer man in på den här avdelningen hos tjejerna, som träffat hundarna tidigare. Dessutom kan hunden vara stressad i kennelmiljön, så det är viktigt att den får en chans på annan plats.

Av de 6 hundar vi fick träffa klarade 3 stycken testet, en var tveksam och skulle få gå till något man kallar "rescue", som är en speciell grupp som kan jobba med de problem hunden har. 2 stycken hundar fick tyvärr gå till avlivning. Den ena hunden var döv och hade visat tecken till aggressivitet ute i kenneln, försökte bita när man gick in till den och när man skulle ta av kopplet inne i buren så gjorde den utfall.
Tyvärr klarade den inte testet, utan visade samma tecken,och inte mattestet heller, då den blev helt galen, och man ansåg att den inte kunde gå till omplacering.

Det andra fallet var riktigt sorgligt. Det var en pitbullflicka som kommit in igår. Redan från början hade hon varit väldigt stressad i sin bur, farit upp och ner på väggarna, fram och tillbaka hela tiden. Dessutom hade hon en typisk inavelsskada, ett missbildat ben som hon haltade omkring på. Usch, så sorgligt att se. Nu skulle hon testas, och om hon klarade testet så skulle benet amputeras.
Hon hade så snälla ögon, var fram till mig och Carina och hälsade och gav ett vänligt, men mycket stressat intryck. Hon får verkligen runt, runt med sitt missbildade ben, och varje steg gjorde ont i mig.

När det var dags för mattestet så kom avgörandet. Man serverade maten och sen skulle man ta skålen, då frös hela hunden till is och ögonen ändrade karaktär från snälla till onda. Det var riktigt otäckt att se. Som Marilyn sa, hade man fortsatt att provocera hade hunden bitit ordentligt och det kunde ha blivit riktigt otrevligt.

Det var sorgligt att se henne, men på något sätt kändes det ändå skönt att hon skulle få somna in. Vi tyckte så synd om den stackarn med det där benet, och hon hade fått lida tillräckligt.

Efter lunch fick vi träffa Angela Bartell, som är chef för "Public clinics", och den här delen av AHS är lite speciell. Det här är en veterinärklinik för allmänheten där man får kastrera, sterilisera och vaccinera sina djur till ungefär halva priset av vad man får betala hos en vanlig djurklinik. Det var här det var full aktivitet i fredags när vi kom, då var det vaccinationsdag. Vi fick gå runt och titta i lokalerna, som var nya och fräscha, och här var det också löpande bandprincip. Cirka 35 kastreringar/steriliseringar på katt och hund klarar man av på en dag. En viktig del av verksamheten, för - som Angela sa - ju fler som kastreras, desto bättre. Då slipper man förhoppningsvis få in avkommorna på djurhemmet så småningom.

I Sverige kör vi ju kastreringskampanjer, då veterinär och Djurskyddet Sverige (som ger bidrag) samarbetar med djurhemmen, och erbjuder allmänheten kastrering till reducerade priser, men det skulle man behöva göra hela tiden!

Efter det var det dags för farväl, och det blev riktigt jobbigt ett tag när vi gick runt och tackade de vi hade träffat tidigare. Vi lämnade över lite choklad och dalahästar här också, och det blev mycket uppskattat. Rara lilla Shannon, som var den första vi träffade i fredags, och idag fick vi ta kort på henne. Hon kramade oss och ville absolut att vi skulle höra av oss igen. Och Guy, som ju ordnade allt åt oss, som undrade hur vår vecka hade varit.

Sen gick vi vidare till EAMT-gänget för att lämna över lite presenter. Idag hade det minsann inte varit lika lugnt som igår inte och Valerie, som vi åkte med igår, var ledsen för hon hade hämtat en hund i bedrövligt skick som man fick ta direkt till avlivning.

Det var med tunga steg vi lämnade Arizona Humane Society, denna otroliga organisation, utan motstycke! De säger precis som vi i Sverige som jobbar med samma sak, man önskar att man inte skulle behöva finnas.

Så tog vi vår lilla Hyundai och rattade, med "Ruttan" ut på motorvägen, till Heart Attack Grill. Det här galna stället var man ju tvungen att kika på. Varken jag eller Carina var sugna på att äta här, och en dam vi mötte i dörren upplyste oss om att maten inte var värd pengarna.
Här får man en patientskjorta på sig, ett band runt handleden, blir serverade av "sjuksköterskor" och om man äter den allra största burgaren, ja då får man åka rullstol ut. Sånt här gillar Amerikaner!

Resten av den här dagen har vi vandrat runt på Arizona Mills och gjort av med lite pengar, det är inte särskilt svårt här. Allt är så billigt! Levis jeans kostar cirka 150 kronor t ex.

I morgon är vi "lediga", men fortsättning följer...