EAMT - "Djurpolisen i Phoenix"

Carina och Stacie DaBolt


Första fallet, 2 lösdrivande hundar


Rengöring av bilen


"What a nice little cabo" som AJ sa


Polisen och AJ


Lilla Stumpy


Överläggning om ett fall


Rosie och Stumpy i varsitt knä


Idag var den stora dagen när vi skulle få följa med EAMT (Emergency Animal Medical Technicians) ut i deras bilar. Det här är alltså en del av Arizona Humane Society, och man har sitt kontor och sina bilar på samma ställe som djursjukhuset och övrig verksamhet. Vi träffade Stacie DaBolt, föreståndare, som berättade för oss om deras arbete, och visade oss sambandscentralen dit alla samtal kommer. Här jobbar 17 personer, några med utredningar som bara hämtar vanvårdsfall, och några hämtar skadade, sjuka och hemlösa djur. Man har 7 akutbilar. I några av dem finns 4 stycken små "akutrum" där man kan sätta dropp och ge smärtstillande innan man åker tillbaka till sjukhuset.

Man har stora problem runt om i Phoenix med djursamlare och vanvårdsärenden. Stacie berättade också att det står 500 personer i kö för att få gå den speciella utbildning som krävs för att jobba här. Det var inte utan att vi fick nypa oss lite i armen när vi klev in i bilen för åka iväg. Vilken fantastisk känsla att få vara med om det här!

Vi hade förberett oss på att få se det värsta, så det var lite pirrigt när vi gav oss iväg på vårt första fall med Valerie, som jobbat i organisationen i 12 år.
Det här fallet visade sig vara ett undantagsfall. Det här var 2 stycken så kallade "straydogs", alltså lösdrivande hundar.
Lagarna i Arizona tillåter att katter springer löst, det är "vilda djur", precis som prärievarg etc. Det är beräknat till att det finns 600 000 (!!!)lösdrivande katter i Phoenix, som man nästan aldrig ser till. De lever under broar, i rivningshus osv. Lösdrivande hundar plockas upp av en speciell kommunal myndighet. AHS får endast ta sjuka eller skadade hundar. De här 2 hundarna hade plockats upp av en privatperson, tydligen en myndighetsperson, och därför gjorde man honom en tjänst genom att hämta hundarna. Det var 2 fina hundar i gott skick, som vi körde tillbaka till djurhemmet för en första kontroll. Där måste de alltså stanna i 72 timmar innan man kan gå vidare i processen. Alla hundar måste dessutom gå igenom en beteendeutredning, som vi ska få vara med på i morgon.

Nästa utryckning var till södra Phoenix, som är ett riktigt problemområde. Man hade fått ett anonymt mail om 5 aggressiva hundar utan skydd mot väder, och utan vatten. Vi kunde köra på en bakgata bakom huset och det visade sig att det var minst 6 hundar på en skitig bakgård, inte fastbundna men utan skydd och med endast lite vatten. Och de var inte att leka med! Valerie försökte få kontakt med ägarna till hundarna, men ingen öppnade. I såna här fall sätter man en lapp på dörren och så har ägaren 24 timmar på sig att höra av sig. Vi behövde bara köra några kvarter så fick Valerie ett utrop från sambandscentralen att ägaren var i telefonen. Hon hade alltså varit hemma och troligen stått bakom gardinen och kikat.

Nästa utrop var till norra Phoenix där man fått in rapport om en utmärglad hund. På väg dit fick Valerie samtal från special agent AJ Meadows som behövde hjälp i downtown Phonix, så vi fick göra en avstickare dit. Där hade hon omhändertagit 3 valpar (pittbullblanding) och ägaren var mycket hotfull i telefonen. Hon hade även kallat på polis, som kom under tiden vi var där. Här kändes det lite läskigt att vara, det var en obehaglig stämning när ägaren dök upp, och vi hoppade in i bilen igen. Han hade flera hundar på gården, som såg ut som en soptipp. AJ är inte att leka med och hon läste först lusen av honom och tvingade honom sen att städa upp på gården. Det rasslade och skramlade på bakgården när han "städade" och AJ pekade och skällde.

Efter det fick vi fortsätta på vårt utrop, men med 3 hundar i bilen, mot norra Phoenix. Ute på motorvägen blev det tvärstopp på grund av en trafikolycka. Vi satt fast på motorvägen i 1 timma och kunde inget göra. Om hundarna vi hade ombord varit sjuka eller svårt skadade kunde de ha dött under tiden. Vi hade en jäkla otur att det här hände när vi var med, Valerie hade aldrig fastnat på motorvägen tidigare!

Valerie hade fått fel uppgifter så vid det första huset hittade vi bara en stor rotweiler som gick runt på en skitig bakgård utan skydd. Valerie lämnade ett meddelande till ägaren, som inte öppnade dörren, om att han skulle ordna till det för hunden.Den rätta adressen visade sig vara på andra sidan gatan och där öppnade man dörren. Den utmärglade hunden visade sig vara en 14 år gammal sjuk hund, som ägaren inte ville avliva eftersom det var "hans älsklingshund". Mannen som var hemma var sonen i huset och han ville absolut inte släppa in Valerie för att visa hunden. Det blev en massa samtal till mamma, styvpappa osv, men ingen ville släppa in Valerie. Under tiden kom grannen ut, som fått en lapp på dörren, och han var inte på gott humör. Gick till attack direkt och började bråka, och så gaddade grannarna ihop sig.Det blev riktigt otrevligt och även vi fick oss en känga i bilen, vi blev kallade "doggies". Valerie kom ingenstans med de här grabbarna, utan lovade dem att de skulle få med hennes chef Stacie att göra i morgon.

Efter det åkte vi tillbaka med de 3 valparna som vi hade bak i bilen och Valerie skällde nästan hela vägen. "Asshole" var ett flitigt använt ord under den resan,kan jag säga.

Eftermiddagen tillbringade vi på sambandscentralen. Den här dagen var den lugnaste i mannaminne!! Är det jag och Carina som för otur med oss? Eller ska vi kalla det tur?På ett sätt var det ju bra att vi inte behövde se några direkta tråkigheter, men ändå var det lite snopet att det inte blev "mer än så här".

På kontoret bor lilla Rosie, en 12-årig katthona som omhändertogs tillsammans med 50 kaniner från en samlare. Hon har bott på kontoret i 3 år, och här har hon full uppmärksamhet. Hon går på medicin, vi vet inte för vad, så det hade varit svårt att adoptera bort henne på grund det och åldern, men hon har det så bra där hon är.
Idag var även lilla valpen Stumpy på besök där inne. Hans ägare sitter häktad för djurplågeri, han hade knäckt 3 av benen på den stackars lilla valpen med hantlar!
Hur är man funtad om man gör något sånt??

Det var en otrolig dag på ett otroligt ställe med härliga, tuffa, orädda människor som gör allt för att rädda djur i olika situationer. Vi fick höra alla möjliga historier om hur man lirkar med människor för att komma dit man vill.

Tack och lov för den här organisationen! I en stad med så många hemlösa och misshandlade djur känns det så härligt att veta att här kan de få hjälp. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi kunde ha något liknande hemma!

Vi börjar bli trötta mentalt nu. Det är så många intryck och så många känslor. Det är bara 1 dag kvar, då ska vi vara med på "behavior", där man testar hundar om de är lämpliga att adopteras bort. Om vi får tid över så är vi lovade att få åka med Valerie ut på något mer fall, eftersom det inte blev så mycket idag.

Men först ska vi sova, så vi säger god natt från Phoenix.