Åter till Sunnyslop och Second Chance Hospital

Dr Fisher och Karyn

Lilla Jasmine

Liten katt med bruten käke som fixerats

Veterinär Jennifer och assistent Mark söver en liten valp med skadat öga

I det här rummet passerar alla katter som kommer in

Marie vid en av djurambulanserna

Och någon hade kört på vår bil och stuckit

I morse klockan 10 träffade vi Serenna Ness, chefsveterinär, för en rundtur på Second Chance Hospital, som är det traumacenter dit de djur kommer som på något sätt är skadade. Här jobbar 7 veterinärer (kl 07-20) och ett antal veterinärassistenter, samt volontärer.Idag fick vi klartecken att använda kamera och videokamera, och det gjorde vi flitigt. Vi lovade att det bara skulle vara för eget bruk, tydligen så har Animal Planet rättigheterna för att få filma.

Första operationen för dagen var på taxflickan Jasmine, vars matte Karyn är veterinärassistent. Jasmine hade juvertumörer som skulle plockas bort, och Karyn och veterinär dr Fisher genomförde operationen. Dr Fisher är en trevlig man som pratade och skämtade hela tiden. Operationen gick bra och lilla Jasmine kvicknade snart till. Dr Fisher ville visa oss en katt med bruten käke, som han hade opererat för några dagar sen. Katten fick näring via en sond som gick in i nacken. Den här operationen var unik, just den här tekniken hade aldrig tidigare använts. Idag skulle fixeringen plockas bort och man skulle fotografera resultatet, för att sen sprida till kollegor i övriga landet.

Efter det var det dags för en liten hundvalp med skadat öga, som man tyvärr var tvungen att operera bort. Veterinär Jennifer och assistent Mark genomförde den operationen. Det gick snabbt och smidigt att plocka bort ögat, och den lilla killen kommer att klara sig alldeles utmärkt med bara ett öga.

Den här delen av sjukhuset är ganska sliten, och inte så stor. Det är katter, hundar och folk överallt. I själva traumarummet söver man djuren, som sen flyttas över till operationssalen. I traumarummet finns även laboratoriedelen där man analyserar alla prover. Även röntgen ligger här. Just den här delen skulle verkligen behöva vara större, det känns trångt men funkar otroligt bra ändå.
Under tiden vi var på plats så kom det inte in några riktigt akuta fall, annars är här vanligt att det kommer in djur med både skott- och knivskador.

Efter lunch var vi med en stund i den delen av sjukhuset där alla djur kommer in. Alla passerar här, varesig de blir inlämnade av sin ägare, eller kommer in med djurambulanserna. Man kollar efter chipmärkning, fotograferar, vaccinerar och letar efter eventuella skador.

Sen var det dags för Shelter hospital,en annan del av byggnaden, där man alltså kastrerar och steriliserar alla djur på löpande band. 2 veterinärer jobbar heltid här. Upp till 60 kastreringar/steriliseringar kan man utföra på en dag på katter, hundar och kaniner. Assistenterna söver djuren utanför, sen in med dem i operationssalen, och när det är klart får de kvickna till på golvet (hundar) och övriga djur i burar. Det finns en assistent som ser till dem under uppvakningen. Vi var med och tittade på några operationer och pratade med de trevliga veterinärerna, som även de undrade hur vi hade hittat just till dem!

Ytterligare en helt otrolig dag till ända. Nu har vi sett hela kedjan (förutom djurambulanserna) och är förbluffande av effektiviteten, med så många människor och djur inblandade. Hur snabbt djuren kommer ut till adoption, eller blir placerade i fosterhem. Ingen förvaringsplats här inte! Det känns så skönt att veta det när man går runt och ser alla små stackare. Tack vare det har det så här långt gått mycket bättre än vad vi trodde känslomässigt. Under den korta tiden här så blir de så väl omhändertagna, alltid ett vänligt ord och några smekningar när man går förbi burarna eller håller på med djuren.

När vi kom ut till bilen så hade någon passat på att backa på oss. Vad gör man då? Skulle vi ringa till biluthyrningsfirman, åka dit, eller göra en polisanmälan? Som tur är så har Carinas man en bekant som jobbar här i Phoenix. Vi hade fått hans telefonnummer, och det kändes bra. Vi ringde till honom och han kontaktade biluthyrningsfirman. Det räcker med att vi fyller i ett papper och visar upp skadan när vi lämnar tillbaka bilen. Det var skönt, då slipper vi det strulet. Tack för hjälpen Unto!

Ja, så skulle vi blogga då! Då passade nätverket på att packa ihop, så det blev inget inlägg, men det kommer nu.

Det största äventyret väntar nu idag. Det är tidig morgon när jag skriver det här. Vi håller på att göra oss i ordning för att följa med EAMT (Emergency Animal Medichial Technicians), d v s den så kallade "Djurpolisen i Phoenix". Den här dagen kan bli tuff, det är nu vi kan få se den riktigt tråkiga sidan.

Om nätverket vill så hörs vi senare idag!