Arizona Humane Society - Sunnyslop

Det var inte utan att det kryllade av fjärilar i våra magar i morse när vi vaknade. Nu äntligen var det dags! Körde lite fel på vägen dit, men kom ändå fram i rätt tid. Idag skulle vi besöka den äldsta anläggningen, som byggdes 1957, när organisationen bildades.Utanför byggnaden var det lång kö, idag var det vaccinationsdag för allmänhetens djur.Här kan man vaccinera sina djur till ungefär halva priset mot vad övriga djurkliniker tar. Shannon Valenzuela, föreståndare för administrationen, Second Chance Hospital, och djurkliniken tog emot oss och hälsade oss välkomna. Även Guy Collison, direktör för verksamheten kom in och hälsade. Shannon har jobbat 18 år på AHS och har examen i ekonomi, hon är utbildad djursjukvårdare,har brandmansutbildning för viltvård och är även katastofutbildad.
Shannon visade oss runt på hela anläggningen. Det är ett fantastiskt ställe med många anställda, det var folk överallt. Veterinärer, sjukvårdare, kontorspersonal och volontärer. Jag tror att vi räknade till åtminstone 30-35 personer. Man tar emot vanvårdsärenden, lösspringande katter och hundar och har en speciell avdelning där man kan lämna in sitt djur, som man av någon anledning inte kan behålla. Man nekar ingen att lämna in sitt djur, och man tar inte betalt. Hellre att man får lämna in sitt djur än att det blir utslängt.
Det var full verksamhet överallt, det kom ständigt in djur som först placeras i ett speciellt rum där man fotograferar och undersöker djuret. Efter det är det dags för kastrering och efter 72 timmar,om allt är OK så är djuret klart för adoption. Två veterinärer jobbar hela tiden med att kastrera och sterilisera.Man har den senaste medicinska utrustningen, laboratorium och en helt digitaliserad röntgenutrustning till priset 100 000 dollar, som donerats av en privatperson.Rum efter rum med katter och hundar med olika bakgrund. En del helt utmärglade, en del nyopererade. Några djur i förvar i väntan på rättegång mot ägaren för djurplågeri, och många i väntan på att få komma till fosterhem. Under tiden vi var där fick Shannon ett samtal om cirka 30-50 hundar på väg in från en djursamlare, så hon fick rusa iväg för att försöka bereda plats åt hundarna. Även 600 (!!!) råttor kom in från samma ställe under tiden vi var där. Under högsäsong, som är sommartid, kan så många som 500 stycken djur komma in per dag.
Alla djur som kommer till AHS tas in på den här anläggningen, men kan sen placeras på någon av de andra enheterna. Det var lite akutmottagning över det hela, imponerande!
Efter lunch på en mexikansk restaurang, fick vi träffa Tacy Pastor som berättade om alternativa adoptioner. Man har startat olika fonder för att bl a kunna hjälpa människor som råkat illa ut, och måste ha hjälp med omhändertagande av sitt djur under en tid. Äldre människor kan få adoptera ett äldre djur och får hjälp med veterinärvård gratis, svårt sjuka som själva har dyr medicinering,kan få hjälp med gratis veterínärvård till sina djur. Så fick vi veta att de väntade 30-50 hundarna var 19 stycken chihuahuas, som vi fick träffa. Stackars små krakar, rädda men ändå kontaksökande. Det var bland annat 8 sjuka valpar, två av dem med hydrocefalus (vattenskalle) som är vanligt vid inavel.
Efter det var hjärnan full och vi kände att vi inte orkade med mer idag. Så många intryck och så många idéer om vad man skulle kunna göra hemma. Här slåss folk om att få börja jobba som volontär, hemma lyser de med sin frånvaro! Konstigt, för även om det här är en fantastisk organisation, så handlar det ju om samma sak - att hjälpa omhändertagna djur till ett bättre liv, även hemma i lilla Köping.
Shannon ville inte låta mig fotografera utan att få klartecken ifrån någon...så tyvärr kunde jag inte ta några bilder inne idag, men vi återkommer dit och jag hoppas verkligen att jag får både ta kort och filma.
Här glider vi runt i bilen bland palmer och kaktusar, strålande solsken, bra musik på radion - det är inte fy skam att vara här säger vi!